Projektarbeten till döds i dagens skola

Som förälder är det lätt att beklaga sig över dagens skola… Men var det alltid så mycket bättre förr? Döm själva.
Fram till 90-talet med den stora krisen och kommunaliseringen av skolan såg det ut så här:
I alla ämnen fick eleverna läroböcker. Dessa böcker följde man i princip kapitel för kapitel. Vecka för vecka hade man läxor, ”sid 37 till 46”, eller ”kapitel 7”. När man läste sina läxor fick man stryka under/över det som var viktigt (det kallades studieteknik), göra anteckningar i läroboken, ibland jobba i en övningsbok.
Om man behövde hjälp gick man till sina föräldrar, ”kan du förhöra mig på sid 37 till 46”, eller så jobbade man ihop med en kamrat. Betyg fick man från 1:a klass så man visste på vilken nivå man låg i varje ämne och kunde lägga manken till och jobba mer om man ville höja sitt betyg.
Någon gång i slutet på 1900-talet slängdes allt detta i malpåse och med kommunaliseringen av skolan och de stora besparingarna i början av 1990-talet fick vi den skola vi ser idag. Huvudargumenten mot den gamla skolan var att det var en ”pluggskola” med ”korvstoppning” och en del elever som fick dåliga betyg kunde tänkas bli ledsna för det.
Mitt perspektiv på dagens skola har jag efter att sett tre egna barn snirkla sig genom den från 90-talet och fram till nu.
I dagens skola följs inga läroböcker utan det mesta av undervisningen sker via stenciler (A4-kopior), pm med arbetsuppgifter, ibland kopior från avsnitt i läroböcker. Ibland kan läroböcker lånas ut men då får eleverna inte idka studieteknik i dessa och ofta får böckerna inte tas hem…
Betyg sätts inte förrän i 8:e klass och då får man en extrem ketchup-effekt. Plötsligt betygsätts allt, eleven kan inte ta ett steg utan att få ett omdöme på sig. Alla uppgifter, projekt och hemarbeten är betygsgrundande och som förälder kan man egentligen inte hjälpa till. För barnen blir detta en extremt stressande upplevelse när allt plötsligt blir allvar och kraven dessutom höjs betydligt. För att hålla reda på alla dessa projekt, gruppuppgifter, skrivarbeten och läxförhör som pågår hela tiden krävs egentligen en trafikledare från SJ.
Min yngsta dotter som går i 8:an har 11 ämnen som körs samtidigt. I de flesta ämnen har man projektarbeten, en par långsiktiga över hela terminen, andra kortare under en undervisningsperiod. Min äldsta dotter i åk 3 i gymnasiet har en liknande situation med 10 pågående ämnen och projekt ända upp i nackhåren. Vem kan hantera allt detta? Som förälder är du pantad och såld. Du har egentligen inte rätt att hjälpa dina barn – allt är ju betygsgrundande. Och om du ville hjälpa dem, vad kan du göra? Som vuxen är du van vid 2 samtidiga projekt på ditt arbete, och de ger dig gråa hår.
När du en gång läste på universitetet hade du max 2 ämnen samtidigt och du kunder koncentrera dig på dessa uppgifter. I den gamla skolan följde du läroböcker och lärde dig att läsa in en text: s. 43-49. Okej det var kanske korvstoppning, mekanisk inlärning, kalla det vad du vill, men det var överkomligt. Det gick att klara av. Och du lärde dig faktiskt något.
Jag gråter blod när jag ser dagens skola. Så fattig som det gamla kommunala fattighuset utan läroböcker. Så lätt under åratal utan krav: 1:an till 7:an är rena dagis för jättebäbisar. Sen plötsligt 10 dubbla krav med projekt i alla ämnen och betyg på varje vickning på rumpan. Inte konstigt att ungarna hoppar av som löss på en galopperande häst. Detta pedagogiska experiment med våra ungdomar måste få ett slut.
Med betyg redan från 1:a klass kan skolan tas på lagom allvar redan från 1:a klass och inte komma som en chock i 8:an.
Med fria läroböcker kan alla lära sig med riktig studieteknik och alla föräldrar har en möjlighet att följa och hjälpa sina barn.
Med mer av” korvstoppning” och mindre av projekt, kan eleverna slippa denna extrema projektstress som vi ser idag. Det är inte rimligt att ha projekt i 12 ämnen samtidigt, inte ens Barack Obama skulle klara detta.