fredag 5 juni 2009

Isabels stundetexamen

Dagen kantades av små missöden, men vilket kalas det blev till slut!
Här har ni hela historien om hur det gick till.
Kl 8.00 bar det i väg till skolan för Isabel. Champagne-frukost gudbevars, här skulle grundas tidigt. Någon langare hade köpt Isabel en flaska champagne med svart fodral och dragkedja(kan det ha varit far...?). Lunch med lärarna skulle också avätas.
Först var de det där med att hinna i tid till utspringet. Mardrömmen är väl att komma ut inför alla hurrande människor och så finns ingen där att ta emot en. Det är som en trygghetsövning där man låter sig falla bakåt men istället för att bli emottagen faller man rakt i golvet...
Tror ni familjen Stål var där i tid? Nej knappast, dessa akademiker förväntade sig att den akademiska kvarten även skulle gälla studentexamen. Detta var inte fallet.
Gud ske lov, det är värt att bokstavera, hann Isabel knappt märka familjens frånvaro, innan alla plötsligt var där. Det kramades, fotograferades, behängdes med blommor och lyckan stod högt i tak. Äntligen, äntligen och äntligen var denna mörka tunnel kallad gymnasiet passerad.
Nu väntade snart livet, men först skulle det festas. Det bar iväg på flakbil runt stan. Ett flak fullt av skrikande, skrålande studenter som på några timmar skrek ur sig 12 års lidande i skolbänken. Vilken katarsis! Förutom den lilla väskincidenten förlöpte allt enligt planerna. **
Efter flakresan var det uppvaktning på terassen hemma i Skuru. Här stod släkt och vänner uppställda på eftermiddagen och en ganska blarig student med solkig studentmössa tog emot allas hyllningar efter att ha sovit ruset av sig ett par timmar. Men vem kan klandra en nybakad student för det? Och förstås, hon måste förbereda sig för kvällens studentdisko, en sista körare med klassen.
Efter kalas på verandan skjutsades studenten till diskot. Kom hon hem på natten eller nästa morgon? Det förtäljer inte historien. Lite hemligheter måste en student få ha.
Låt nu vår student vila och vara i fred. Snart börjar det verkliga livet... men låt det dröja ännu en stund.

tisdag 2 juni 2009

Isabels stundetexamen - idag smäller det!

Utspring vid Nackademin, Kvarnholmen kl 11.30. Mottagning på Sköldungavägen 7, Skuru/Nacka kl 15.00 - 19.00

Katarina Isabel Stål, i folkmun Issa, når äntligen sina drömmars mål!!! Studentexamen, friheten efter 12 års skolgång.
Efter att ha passerat Alléskolan i Fisksätra, Skuru skola i Skuru och nu sist Nackademin i Nacka är det äntligen dags att graduera.
Få har kämpat så hårt som Isabel och få har orkat hela vägen genom den labyrint som är dagens skola. På vägen har elever fallit ur som käglor i ett bowlingspel, en trilla hit och en trilla dit, och en trilla ner i diket...Ibland har också Issa svajat hårt men hon har alltid landat på fötterna igen.

Nu står ett hårdfört gäng kvar, som har pallat trycket hela vägen, som har kämpat utan att ge upp trots ibland ett övermänskliga antal projektarbeten.

Så på den stora dagen vill vi verkligen fira Isabel och önska henne allt gott inför framtiden.
Hon har så mycket spännande framför sig, så många utmaningar som väntar på att tas. Först vill hon jobba och tjäna pengar, kanske blir det Norge redan i sommar, dit vi fattiga svenska får resa för att bli rika. Att skaffa jobb i Sverige är ju inte precis någon dans på rosor.
Sen finns andra planer, Indien, studier i Australien... Vi får se vad det blir av allt till slut.
Friheten är i alla fall härlig, att ge sig ut i världen och smaka på alla spännande exotiska frukter. Vi vet att vi kan lita på Issa, som redan lärt sig så mycket om livet, som dunkat i botten men alltid kommit upp till ytan igen.En klok tjej med skinn på näsan så det räcker flera gånger om.

Vi sjunger, "sjung om studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens dagar...".
Och allt detta gör vi onsdag den 3:e juni i nådens år 2009. Havsytan må stiga, arbetslösheten må öka, men denna dag skall vi bara fira Isabel som gjort sina tolv års straffarbete och nu skall få stiga ut i världen på dansskor. Må livet gå dig väl, och må livet få njuta din välgång!!!
Vi som vill fira dig ses på Sköldungavägen 7 kl. 15.00 den 3:e juni 2009.

Vid pennan
din far

onsdag 20 maj 2009

Ökar våldet?

En vanlig invändning mot de resonemang som förts på denna blogg är att våldet de facto inte skulle ha ökat. Man hänvisar då bl.a. till en rapport från BRÅ (se bra.se).
Även många kriminologer hävdar med jämna mellanrum att allt det vi vanliga människor uppfattar av verkligheten är en illusion... Själv ler jag numera bara när en kriminolog uttalar sig; de är den mest förutsägbara yrkesgrupp i Sverige; hävdar alltid att brottsligheten inte har ökat. Måhända är det svårt att fånga verkligheten i siffror, alt är man helt ideolgiskt köpt, det är svårt att veta.

Våldet har inte ökat?...
Även om totala antalet mord och misshandelsfall kanske inte ökat så finns det mycket som talar för att vissa typer av våld har ökat: gatuvåld (se exempelvis artikelserie från Sös-akuten i DN under -08), gängvåld - flera mot en, underhållningsvåld - våld för våldets eget skull, våldtäkter, och slutligen maffiaverksamhet som fullständigt exploderat i Sverige under senare år med alltfler kriminella organisationer som på ett systematiskt sätt pumpar folk och företag på pengar, och även angriper själva rättssystemet i Sverige. Sammanfattningsvis har allt fegt våld och organiserad brottslighet ökat.
Alla dessa typer av våld är kraftigt överexponerade inom underhållningsbranschen. Hur många amerikanska filmer och kriminalserier handlar inte om just gatuvåld, gängvåld och maffiaverksamhet. Utbildningskanalen på SVT lär vara gröna av avund över all exponering dessa undervisningsfilmer får.
Slutligen har typen av våld förändrats helt från före 70-talet. Då var alla mot en fegt, man sparkade inte på liggande, ingen skulle ens drömma om att hoppa på huvudet på en liggande person. Underhållningsvåld fanns inte som begrepp före filmen "A clockwork orange" från 1971, kanske en milstolpe i mänsklighetens utveckling (eller avveckling)
En andra invändning som återkommer är följande:
2. Finns det verkligen bevis för att mediavåld ökar reelt våld?
Jag bara undrar. Finns det bevis för att människor påverkas av reklam? Finns det bevis för att människor lär sig genom imitation, s.k. modellinlärning? Finns det filmer som visas i undervisningssyfte?
Finns det en undervisningskanal på SVT?
Jag tror svaren på dessa frågor är ganska uppenbara. Ja, människor påverkas av reklam, ja imitation är ett grundläggande inlärningssätt, ja det finns filmer och kanaler som produceras för inlärning.
Varför skulle då just det underhållningsvåld som visas inte påverka åskådaren på något sätt?
Bevisbördan ligger hos de som producerar denna sm-rja. Det är uppenbart att alla människor blir påverkade av media, om man hävdar motsatsen; upp till bevis.
Slutligen om ingen påverkas av detta som visas, varför inte tillåta barnmisshandel, barnvåldtäkter, barnpornografi och liknande. Vad är problemet om man inte tror att någon påverkas?

I inlärningspsykologin anses imitation och modellinlärning vara ett mycket grundläggande inlärningssätt. Det är som man brukar säga; barnen tar efter vad föräldrarna gör, inte vad de säger att man skall göra.
Och ja; ungdomar, fr.a. killar, konsumerar mycket underhållningsvåld mellan 15 -25 års ålder och det är där vi faktiskt ser det brutalaste våldet. Det är också där vi ser flest nazister, facister och militanta antifacister och antirasister. Alla med en stor förkärlek för våld. De är uppvuxna med våld som daglig underhållning och söker sig helt naturligt till ideologier där våld är OK. Ett typfall av s.k. kognitiv dissonans. Man söker sig till ett tänkande som gör denna förkärlek för underhållningsvåld till legitim. Heureka man blir facist, nazist, rasist, eller antifacist, antinazist eller antirasist och i den moderna versionen av alla dessa ideologier är våld rätt. Begrepp som solidaritet, "peace, love and understanding" som var ungdomens ideologi på 60 - 70-talen har försvunnit ut med badvattnet. Att vara radikal idag innebär att driva sina ideal med våld, vare sig det är nazism, facism och rasism, eller anti allt detta.
Alternativt är man taliban/fundamentalist och driver sina religiösa värdering med våld och sprängning av kvinnor och barn.

Numera tillämpas extrema säkerhetsprinciper vad gäller exponering för kemiska ämnen i miljön och läkemedel. Här gäller en omvänd bevisföring och extrema försiktighetsprinciper: Efter åratal av omfattande klinisk prövningar kan effektiva läkemedel dras in pga enstaka dödsfall. Kemiska ämnen föbjuds pga misstänkt miljöpåverkan. Det är endast inom showbizz där allt är tillåtet. Under namn av konstnärlig frihet skall alla former av extremt våld tillåtas på film, allt skall kunna visas. Här finns ingen gräns, ingen spärr, allt är ok. Låt oss knivskära, stycka, hänga upp, tortera och förnedra människor helt utan gränser. Och här tillämpas ingen försiktighetsprincip, istället kräver vi av forskarna att de skall bevisa att vi påverkas. I forskningsvärlden vet vi att det är svårt att bevisa ens om ett läkemedel jämfört med placebo (sockerpiller) har en positiv effekt. Men här skall vi bevisa att exponering för våldsfilmet inte leder till ökat våld. Varför är inte bevisbördan omvänd? Vi vet ju alla att vi påverkas av vad vi ser. Låt Hollywood, som producerar 95%av dessa våldsfilmer bevisa att ingen påverkan sker. Det naturliga är trots allt att misstänka att vi påverkas av vad vi ser. Varför annars all reklam? Låt filmindustring bevisa motsatsen och tills dess tillhandahålla underhållning utan mord, lemlästning, tortyr, maffiavåld och rent underhållningsvåld.

lördag 16 maj 2009

Nollvision mot våld, retour

Nollvision mot våld.

Underhållningsvåldet på film, TV och dataspel behövs inte längre! Det har redan uppnått sitt syfte. Allt det som du förr behövde film för att få uppleva kan du nu beskåda i verkligheten.
Gå ut på stan en kväll och se någon bli misshandlad av ett gäng.Stå en stund och njut av den eleganta sparktekniken, de snygga träffarna mot huvudet på det liggande offret. Njut av detta ädla sportevenemang med regler som ”alla mot en”, ”spark eller hopp” på liggande offer. Förundras över det mod som dessa nutidens gladiatorer uppvisar.
Som kvinna kan du lägga alla otaliga filmer med kvinnovåld och våldtäkter åt sidan och istället roa dig med att passera stadsparken där du kan bli indragen i ett buskage och våldtagen. Är du tonårstjej har du goda chanser till en gruppvåldtäkt med grabbarna i kvarteret.
Lägg alla skräckrullar åt sidan och ta en tur med T-banan och gå gatlopp mellan yx-, kniv- och stålrörs galningarna. Roa dig med att försöka parera hugg och slag från en yxa eller ett stålrör; garanterat spännande och ofta ett helt oväntat gratisnöje. Ställ dig vid busshållplatsen och vänta på entusiast som mejar ner hela busskön. Njut efteråt av en tids gratisvistelse på sjukhus med spräckt skalle.
Låt dig dras med i den nya gängmaffians underbara värld. Du behöver inte längre titta på Sopranos, Gudfadern eller någon av de otaliga andra instruktionsfilmerna om maffian. Njut istället av spelet när ditt företag blir övertaget av MC-maffian, när du tvingas köpa beskydd för din butik. Har du riktig tur kan du bli fint förpackad i plastsäckar eller fast förankrad på botten av Strömmen. Eller varför inte bara beskåda gängkrigen. Se riktiga skurkar skjuta ner varandra på restaurangen där du intar din lunch. Var bara beredd att hoppa snabbt åt sidan!
Här finns något för alla åldrar. Redan som liten kan du bli våldtagen, numera t.o.m. av andra barn. Rånad på mobilen blir du som tonåring, gärna av andra modiga ungdomar. Nerslagen kan du bli i alla åldrar. Som gammal dam kan du uppleva spänningen att gå ut och handla med din rollator och handväskan på axeln. Har du tur kan du träffa på en icke straffmyndig utövare av väskrycknings-sporten. Känn hur axeln rycks ur led, hur lårbenet knakar till och går av när du faller i backen. Se den stolta utövaren av denna sport springa iväg med din väska med 75 kr och se själv fram mot månader på sjukhus…
För Guds skull, missa inte en underhållande skolskjutning när en dataspelare går off-line och mejar ner så många elever och lärare som möjligt på kortast möjliga tid. Tyvärr har vi ännu inte kunnat bjuda på denna form av underhållning i Sverige, men det lär komma.
Om du ändå vill ha all denna gratisunderhållning på lite avstånd kan du alltid välja att inte gå ut mer och istället läsa dagstidningarna. Där kan du få mer än din dagliga dos av underhållningsvåld då det senaste dygnets händelser rekapituleras.
Filmerna behövs inte längre, de har överlevt sig själva. Tack vare deras pedagogiska innehåll har nu generation på generation fostrats upp så att de kan roa oss och bjuda underhållningsvåld gratis!!!
Science fiction-filmen ”A clockwork orange” där underhållningsvåld första gången lanserades har blivit en självuppfyllande profetia. Underhållningsvåldet har sedan dess blivit alltmer grymt och realistiskt, ständigt nya gränser har överträtts i jakten på häftiga effekter som kan roa tonårskillarna. Samtidigt har alla gamla moralismer och sensmoraler försvunnit ur filmens värld – numera är allt tillåtet, rätt eller fel har inget underhållningsvärde. Alla gränser kallas moralpanik.

Gamla hedersbegrepp som ”två mot en är fegt”, ”det är fegt att sparkas”, ”slå aldrig någon som ligger ner” har ersatts med de modernare ”två mot en är kul”, och ”få en kick av att kicka någon som ligger”. Allt är nu bara en fråga om olika grader och nivåer av underhållning. It´s all showbiz! Från att begrepp som solidaritet och rättvisa dominerade hos ungdomen under 60-70-talet, har detta gradvis ersatts med underhållningsvåld och de enda ideologier som kan rättfärdiga detta: fascism, nazism, kommunism och antifascism, antinazism och antikommunism.
Låt oss införa en Nollvision mot våld: inga fler mord, våldtäkter och misshandel. Låt oss precis som i nollvisionen mot trafikdöden göra allt för att nå denna vision av ett samhälle fritt från våld, där människor inte styrs av rädsla för övergrepp och där den ”starkes rätt” slutligen förpassas till historiens kyrkogård.
Det absolut första steget härvidlag är att ta bort den sjukliga kopplingen mellan underhållning och våld. Det var ett brutalt misstag att tro att människor inte skulle påverkas av det allt brutalare våld som visas i media, och detta blir alltmer osmakligt när verkligheten speglar media/filmen och inte tvärtom. Priset för den ”konstnärliga friheten” att visa misshandel och mord ur 101 vinklar har helt enkelt blivit för högt. Även om majoriteten klarar av den schizofrena distinktionen mellan att det som är kul på TV är förbjudet i verkligheten, så räcker det med att en promille inte förstår detta utan går ut och gör filmens verklighet till sin.
Många gör misstaget att tro att det är alkohol som är orsaken till allt våld. Visst alkohol tar bort hämningarna men det är modellinlärningen – att göra vad man sett andra göra – som därefter tar över. Var man full förr slog man någon på käften, man hoppade inte på huvet på folk eller sparkade liggande personer. Förr fanns denna typ av beteende inte ens i fantasin och hur full en person än var begick man inte denna typ av övergrepp. Ta bort hämningar idag med hjälp av alkohol eller andra droger och vad som helst kan hända. Det finns ingen gräns för den feghet och det våld man då kan få bevittna.
Jag förorda moralpanik! Uteslut allt underhållningsvåld från film och TV och andra media. Några raska klipp i filmer och videospel vi skulle kunna avsluta detta gigantiska experiment med vår framtid. Reglerna kan vara enkla: allt våld är att betrakta som förråande och tas bort.
Låt Hollywood syssla med att utveckla allt råare våld om det roar dem att behöva sätta 1 på 100 i livstids fängelse, men låt oss utvecklas vidare mot ett humant samhälle där alla mot en är fegt. Där misshandel är misshandel och inte underhållning. Ser ni inte vad vi bjuder våra ungdomar?

torsdag 30 april 2009

Utanför lagen?

Intressant kväll. En ishockyspelare dömd för misshandel. Självklart kommer han överklaga ända upp till HD... för idrotten ansvarar bara inför Gud. Om man slår varandra på käften eller misshandlar någon i en ishockymatch så är det bara showbizz, inget som samhället bör lägga sig i.
På konstfack samma sak. En elev vandaliserar tunnelbanevagn. En elev spelar galen och engagerar hela Stockholms psykakuten för sina lustiger dans. Allt för konsten, en installation.
I bägge fall anser man sig stå utanför lagen och beklagar sig över att andra gör anmälan...
Vilka står utanför lagen nästa gång?

onsdag 15 april 2009

Vi firar Isabels studentexamen onsdag den 3 juni

Katarina Isabel Stål, i folkmun Issa, når äntligen sina drömmars mål!!! Studentexamen, friheten efter 12 års skolgång.
Efter att ha passerat Alléskolan i Fisksätra, Skuru skola i Skuru och nu sist Nackademin i Nacka är det äntligen dags att graduera.
Få har kämpat så hårt som Isabel och få har orkat hela vägen genom den labyrint som är dagens skola. På vägen har elever fallit ur som käglor i ett bowlingspel, en trilla hit och en trilla dit, och en trilla ner i diket...Ibland har också Issa svajat hårt men hon har alltid landat på fötterna igen.

Nu står ett hårdfört gäng kvar, som har pallat trycket hela vägen, som har kämpat utan att ge upp trots ibland ett övermänskliga antal projektarbeten.

Så på den stora dagen vill vi verkligen fira Isabel och önska henne allt gott inför framtiden.
Hon har så mycket spännande framför sig, så många utmaningar som väntar på att tas. Först vill hon jobba och tjäna pengar, kanske blir det Norge redan i sommar, dit vi fattiga svenska får resa för att bli rika. Att skaffa jobb i Sverige är ju inte precis någon dans på rosor.
Sen vill hon till ett Ashram i Poona, Indien för att lära sig mer om meditation och yoga. Kanske blir det till hösten? Senare vill hon studera på Australiens solkust, där det finns en spännande kurs till att bli tränare.
Och friheten är härlig, att ge sig ut i världen och smaka på alla spännande exotiska frukter. Vi vet att vi kan lita på Issa, som redan lärt sig så mycket om livet, som dunkat i botten men alltid kommit upp till ytan igen.En klok tjej med skinn på näsan så det räcker flera gånger om.

Vi sjunger, "sjung om studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens dagar...".
Och allt detta gör vi onsdag den 3:e juni i nådens år 2009. Havsytan må stiga, arbetslösheten må öka, men denna dag skall vi bara fira Isabel som gjort sina tolv års straffarbete och nu skall få stiga ut i världen på dansskor. Må livet gå dig väl, och må livet få njuta din välgång!!!
Vi som vill fira dig ses på Sköldungavägen 7 kl. 15.00 den 3:e juni 2009.

Vid pennan
din far

torsdag 2 april 2009

Robin Alexander vinner SM i minutfilm 2009

Med "Svensonfällan" vann Robin Alexander SM í minutfilm 2009 vid SFV festivalen 2009.
SFV - Sveriges film- och videoförbund - anordnar årligen en filmfestival med filmvisning och tävling i olika klasser. (www.filmkrets.se)

I minutfilms-klassen gäller det att komprimera ett budskap på en minut.Vinnaren utses via en utslagstävling. I Svensonfällan visas en svensk mans liv, 30 dagar och 30 nätter, på en minut.

Robin Alexander studerar på Filmlinjen, Katrinebergs folkhögskola sedan hösten 2008.
Filmen är producerad i samarbete med Anna Lebar Sanders. I rollen som "en svensk man" ses Tobias Lindberg.

Filmen kommer att läggas ut på kortfilmer.nu.

Robin Alexander har även tillsammans med en grupp på filmlinjen vunnit hem Filmmaran 2009 för bästa manus till Katrinebergs folkhögskola: "What goes around comes around". Motiveringen till första priset var "ett väldisponerat manus med tydlig uppföljning av temat. Samspelet mellan skådespeleri, dialog och manus är väl balanserat".

Nollvision mot våld

Underhållningsvåldet i film och TV behövs inte längre! Det har redan uppnått sitt syfte.
Allt det som du förr behövde film för att få uppleva kan du nu beskåda i verkligheten.

Gå ut på stan en kväll och se någon bli misshandlad av ett gäng.
Stå en stund och njut av den eleganta sparktekniken, de snygga träffarna mot huvudet på det liggande offret. Njut av detta ädla sportevenemang med regler som ”alla mot en”, ”spark eller hopp” på liggande offer. Förundras över det mod som dessa nutidens gladiatorer uppvisar.

Som kvinna kan du lägga alla otaliga filmer med kvinnovåld och våldtäkter åt sidan och istället roa dig med att passera stadsparken där du kan bli indragen i ett buskage och våldtagen. Är du tonårstjej har du goda chanser till en gruppvåldtäkt med grabbarna i kvarteret.

Lägg alla skräckrullar åt sidan och ta en tur med T-banan och gå gatlopp mellan yx-, kniv- och stålrörs galningarna. Roa dig med att försöka parera hugg och slag från en yxa eller ett stålrör; garanterat spännande och ofta ett helt oväntat gratisnöje. Njut efteråt av en tids gratisvistelse på sjukhus med spräckt skalle.

Låt dig dras med i den nya gängmaffians underbara värld. Du behöver inte längre titta på Sopranos, Gudfadern eller någon av de otaliga andra instruktionsfilmerna om maffian.
Njut istället av spelet när ditt företag blir övertaget av MC-maffian, när du tvingas köpa beskydd för din butik. Har du riktig tur kan du bli fint förpackad i plastsäckar eller fast förankrad på botten av Strömmen. Eller varför inte bara beskåda gängkrigen. Se riktiga skurkar skjuta ner varandra på restaurangen där du intar din lunch. Var bara beredd att hoppa snabbt åt sidan!

Här finns något för alla åldrar. Redan som liten kan du bli våldtagen, numera t.o.m. av andra barn. Rånad på mobilen blir du som tonåring, gärna av andra modiga ungdomar. Nerslagen kan du bli i alla åldrar. Som gammal dam kan du uppleva spänningen att gå ut och handla med din rollator och handväskan på axeln. Har du tur kan du träffa på en icke straffmyndig utövare av väskrycknings-sporten. Känn hur axeln rycks ur led, hur lårbenet knakar till och går av när du faller i backen. Se den stolta utövaren av denna sport springa iväg med din väska med 75 kr och se själv fram mot månader på sjukhus…

Om du ändå vill ha all denna gratisunderhållning på lite avstånd kan du alltid välja att inte gå ut mer och istället läsa dagstidningarna. Där kan du få mer än din dagliga dos av underhållningsvåld då det senaste dygnets händelser rekapituleras.
Filmerna behövs inte längre, de har överlevt sig själva. Tack vare deras pedagogiska innehåll har nu generation på generation fostrats upp så att de kan roa oss och bjuda underhållningsvåld gratis!!!

Science fiction-filmen ”A clockwork orange” där underhållningsvåld första gången lanserades
har blivit en självuppfyllande profetia. Underhållningsvåldet har sedan dess blivit alltmer grymt och realistiskt, ständigt nya gränser har överträtts i jakten på häftiga effekter som kan roa tonårskillarna. Samtidigt har alla gamla moralismer och sensmoraler försvunnit ur filmens värld – numera är allt tillåtet, rätt eller fel har inget underhållningsvärde.

Gamla hedersbegrepp som ”två mot en är fegt”, ”det är fegt att sparkas”, ”slå aldrig någon som ligger ner” har ersatts med de modernare ”två mot en är kul”, och ”få en kick av att kicka någon som ligger”. Allt är nu bara en fråga om olika grader och nivåer av underhållning. It´s all showbiz! Från att begrepp som solidaritet och rättvisa dominerade hos ungdomen under 60-70-talet, har detta gradvis ersatts med underhållningsvåld och de enda ideologier som kan rättfärdiga detta: fascism, nazism och andra rasistiska ideologier.

Låt oss införa en Nollvision mot våld: inga fler mord, våldtäkter och misshandel. Låt oss precis som i nollvisionen mot trafikdöden göra allt för att nå denna vision av ett samhälle fritt från våld, där människor inte styrs av rädsla för övergrepp och där den ”starkes rätt” slutligen förpassas till historiens kyrkogård.

Det absolut första steget härvidlag är att ta bort den sjukliga kopplingen mellan underhållning och våld. Det var ett brutalt misstag att tro att människor inte skulle påverkas av det allt brutalare våld som visas i media, och detta blir alltmer osmakligt när verkligheten speglar media/filmen och inte tvärtom. Priset för den ”konstnärliga friheten” att visa misshandel och mord ur 101 vinklar har helt enkelt blivit för högt. Även om majoriteten klarar av den schizofrena distinktionen mellan att det som är kul på TV är förbjudet i verkligheten, så räcker det med att en promille inte förstår detta utan går ut och gör filmens verklighet till sin.

Uteslut allt underhållningsvåld från film och TV och andra media. Några raska klipp i filmer och vi skulle kunna avsluta detta gigantiska experiment med vår framtid. Reglerna kan vara enkla: allt våld är att betrakta som förråande och klipps bort.

onsdag 1 april 2009

Projektarbeten till döds i dagens skola

Som förälder är det lätt att beklaga sig över dagens skola… Men var det alltid så mycket bättre förr? Döm själva.
Fram till 90-talet med den stora krisen och kommunaliseringen av skolan såg det ut så här:
I alla ämnen fick eleverna läroböcker. Dessa böcker följde man i princip kapitel för kapitel. Vecka för vecka hade man läxor, ”sid 37 till 46”, eller ”kapitel 7”. När man läste sina läxor fick man stryka under/över det som var viktigt (det kallades studieteknik), göra anteckningar i läroboken, ibland jobba i en övningsbok.
Om man behövde hjälp gick man till sina föräldrar, ”kan du förhöra mig på sid 37 till 46”, eller så jobbade man ihop med en kamrat. Betyg fick man från 1:a klass så man visste på vilken nivå man låg i varje ämne och kunde lägga manken till och jobba mer om man ville höja sitt betyg.
Någon gång i slutet på 1900-talet slängdes allt detta i malpåse och med kommunaliseringen av skolan och de stora besparingarna i början av 1990-talet fick vi den skola vi ser idag. Huvudargumenten mot den gamla skolan var att det var en ”pluggskola” med ”korvstoppning” och en del elever som fick dåliga betyg kunde tänkas bli ledsna för det.
Mitt perspektiv på dagens skola har jag efter att sett tre egna barn snirkla sig genom den från 90-talet och fram till nu.
I dagens skola följs inga läroböcker utan det mesta av undervisningen sker via stenciler (A4-kopior), pm med arbetsuppgifter, ibland kopior från avsnitt i läroböcker. Ibland kan läroböcker lånas ut men då får eleverna inte idka studieteknik i dessa och ofta får böckerna inte tas hem…
Betyg sätts inte förrän i 8:e klass och då får man en extrem ketchup-effekt. Plötsligt betygsätts allt, eleven kan inte ta ett steg utan att få ett omdöme på sig. Alla uppgifter, projekt och hemarbeten är betygsgrundande och som förälder kan man egentligen inte hjälpa till. För barnen blir detta en extremt stressande upplevelse när allt plötsligt blir allvar och kraven dessutom höjs betydligt. För att hålla reda på alla dessa projekt, gruppuppgifter, skrivarbeten och läxförhör som pågår hela tiden krävs egentligen en trafikledare från SJ.
Min yngsta dotter som går i 8:an har 11 ämnen som körs samtidigt. I de flesta ämnen har man projektarbeten, en par långsiktiga över hela terminen, andra kortare under en undervisningsperiod. Min äldsta dotter i åk 3 i gymnasiet har en liknande situation med 10 pågående ämnen och projekt ända upp i nackhåren. Vem kan hantera allt detta? Som förälder är du pantad och såld. Du har egentligen inte rätt att hjälpa dina barn – allt är ju betygsgrundande. Och om du ville hjälpa dem, vad kan du göra? Som vuxen är du van vid 2 samtidiga projekt på ditt arbete, och de ger dig gråa hår.
När du en gång läste på universitetet hade du max 2 ämnen samtidigt och du kunder koncentrera dig på dessa uppgifter. I den gamla skolan följde du läroböcker och lärde dig att läsa in en text: s. 43-49. Okej det var kanske korvstoppning, mekanisk inlärning, kalla det vad du vill, men det var överkomligt. Det gick att klara av. Och du lärde dig faktiskt något.
Jag gråter blod när jag ser dagens skola. Så fattig som det gamla kommunala fattighuset utan läroböcker. Så lätt under åratal utan krav: 1:an till 7:an är rena dagis för jättebäbisar. Sen plötsligt 10 dubbla krav med projekt i alla ämnen och betyg på varje vickning på rumpan. Inte konstigt att ungarna hoppar av som löss på en galopperande häst. Detta pedagogiska experiment med våra ungdomar måste få ett slut.
Med betyg redan från 1:a klass kan skolan tas på lagom allvar redan från 1:a klass och inte komma som en chock i 8:an.
Med fria läroböcker kan alla lära sig med riktig studieteknik och alla föräldrar har en möjlighet att följa och hjälpa sina barn.
Med mer av” korvstoppning” och mindre av projekt, kan eleverna slippa denna extrema projektstress som vi ser idag. Det är inte rimligt att ha projekt i 12 ämnen samtidigt, inte ens Barack Obama skulle klara detta.

måndag 30 mars 2009

24-timmars blodtrycksmätning

Lathund 24-timmars blodtrycksmätning
Indikationer och tolkning


Indikationer
De förslag som ges på indikationer nedan är baserade på en situation där man inte har fri tillgång till 24-timmars-blodtryck. Vid god tillgång kan indikationen vidgas till att i princip alla hypertoni-utredningar bör innehålla en 24-timmars mätning. En av de viktigaste anledningarna till detta är att vi effektivt kan sortera bort ”vit-rockshypertoniker” och därmed inte initiera behandlingar i onödan.
Studier har klart visat att 24-timmars blodtrycksmätning har en bättre koppling till prognosen för hjärt-kärlsjukdomar jämfört med mottagnings-blodtryck och detta beror sannolikt bl.a. på att ett antal individer med vit-rockshypertoni och därmed god prognos kan sållas bort.
De indikationer som anges i litteraturen för 24-timmars blodtrycksmätning är följande:

Patienter i boarder-line zonen
Skall patienter med diastoliskt tryck mellan 90 och 100 och systoliskt tryck mellan 140 och 160 behandlas? ”

Patienter där man misstänker icke optimal behandling,
exempelvis där patienten vid kontroller på mottagningen har gränsblodtryck, och man är osäker på om ytterligare blodtryckssänkande behandling krävs.

Patienter där man misstänker ”vitrockshypertoni”. Detta fenomen är vanligast hos äldre patienter som stundtals kan ha mycket höga systoliska mottagnings-tryck. Om patienten har höga mottagningstryck men normal 24-timmars mätning talar detta för vitrockshypertoni och patienten behöver då inte behandlas.

Identifiera patienter med höga blodtryck nattetid. Detta är en prognostisk ogynnsam faktor för hjärt-kärlsjukdomar. Risken ökar flerfaldigt för dessa s.k. ”non-dippers” där blodtrycket inte sjunker minst 10 % nattetid, se vidare under tolkning i avsnitt 2.

Förbättra compliance hos svår-behandlade patienter.

Om man kan se att en given terapi sänker blodtrycket över dygnet kan det öka patientens motivation att ta sina mediciner.

Vid blodtrycksrelaterade specifika symtom. När det finns anledning att misstänka att hyper- eller hypotoni är en bidragande faktor,
exempelvis vid yrsel eller huvudvärk.

Refraktär hypertoni. I fall där patienten tycks svara dåligt eller inte alls på given behandling.Efter kontroll av compliance kan då 24-timmars mätning vara av värde.
Vid stora variationer i resultatet av mottagningsblodtryck.
I dessa fall av förvirrande resultat för både doktor och patient kan en 24-timmars mätning räta ut frågetecken.


Tolkning
Patienten bör bokas in för återbesök i direkt anslutning till att 24-timmars-mätaren återlämnas. Dessa besök är ofta enkla då en 24-timmars blodtrycksmätning ger ett ”facit” som gör det lätt att veta hur man skall gå vidare. Insättning av behandling eller inte? Komplettering av nuvarande behandling eller ej? Dygnsgenomsnittet bör föras in i lab.listan med förkortningen 24-t-bt efter det systoliska trycket. På så vis kan både tidigare och följande mottagningstryck enkelt relateras till denna mätning.
Resultatet tolkas huvudsakligen efter dygnsgenomsnitt i förhållande till referensvärde med bedömning av dygnsvariation. En normal mätning skulle därför kunna sammanfattas med ”Dygnsgenomsnitt 128/80, normal dygnsvariation. Pat lider ej av hypertoni.”
Referensvärden för 24 timmars blodtryck – nivåer som talar för god prognos.
Dygnsgenomsnitt <130/80 Daggenomsnitt < 135/85 Nattgenomsnitt < 120/70

Tolkningsprocessen
1. Ange dygnsgenomsnitt och ev. dag- och nattgenomsnitt och relatera detta till referensvärdena ovan.
2. Finns normal dygnsvariation med > 10 % skillnad mellan dag- och nattgenomsnitt.
3. Är mätningar gjorda med teknisk godtagbar kvalitet, d.v.s. inte för stort bortfall av mätningar alt mystiska höga eller låga värden som kan vara artefakter och påverka resultatet negativt.
4. Kan speciella avvikelser relateras till patientens anteckningar, ”arbetade i trädgården mellan 11 och 14”, eller ”låg på soffan och vilade mellan 16 och 17”. Hur inverkar det på slutresultatet?
5. Finner du att patienten har en normal 24-timmars mätning men har haft för höga mottagningstryck talar detta för vitrockshypertoni vilket bör anges i journalen och patienten bör inte sättas in på behandling alt behöver inte den aktuella behandlingen intensifieras. Vitrockseffekten kan beräknas. Exempel: om patienten vid tre olika mätningar på mottagningen har 160/95 i genomsnitt och genomsnittet dagtid på 24-timmars mätning är 130/85 så betyder det att vitrockseffekten är 30 mm-hg systoliskt och 10 mm-hg diastoliskt. Vitrockseffekten kan också ses om 1:a blodtrycket vid 24-timmars mätning relateras till medelvärdet dagtid.
6. Slutligen, om du finner att den normala dygnsvariationen saknas eller är mindre än 10 %
talar det för dålig prognos och bör utredas vidare.
Tänkbara orsaker till upphävd dygnsvariation är:
Sömnapné-syndrom – med dålig sömnkvalitet och syrebrist nattetid, trötthet dagtid.
Njursjukdom – vätskeretention nattetid kan höja blodtrycket.
Ortostatism - med låga blodtryck dagtid ger relativt sett högre blodtryck nattetid.
Sekundär hypertoni - är egentligen inte så ofta förekommande men är en tänkbar orsak.
Prostatism – en patient som går upp gång på gång nattetid får högre nattblodtryck.
Depression – vid depression av oklar anledning ofta högre blodtryck nattetid.
Läkemedel som sänker blodtrycket dagtid men där effekten avtar under natten.
Allmän sjukdom som hjärtsvikt och stroke kan minska den normala stegringen av blodtrycket dagtid.
Dålig sömnkvalitet med vakenhet och oro och sekundär blodtrycksstegring som följd.

Svante Stål 090330
Referenser:
”24-timmars blodtrycksmätning, fördelar och praktiska råd” Båvenholm, Östergren
”24-timmars blodtrycksmätning”, Nyström, Himmelmann

lördag 28 mars 2009

Våldet i dagens samhälle speglar mediavåldet

Det finns ett antal invändningar som återkommer om man hävdar medias påverkan på våldskulturen i det moderna samhället. En av dessa är att våldet inte skulle ha ökat.
"Men våldet har inte ökat...det sker lika många mord idag som tidigare...".
Det må vara sant att antalet mord inte ökat dramatiskt i modern tid men det icke-dödliga våldet har helt klart ökat. Antalet misshandelsfall och våldtäkter har definitivt visat en ökande trend år från år sedan -70-talet när det massmediala underhållningsvåldet exploderade.
Och det är fr.a. våldets karaktär som ändrats med en ökad brutalisering och en allt mer häpnadsväckande feghet.
Sparkar mot ansikte och huvud. Hopp på liggande personer. Gruppvåld där flera personer misshandlar ensamma, försvarslösa personer. Slutligen ser vi det rena underhållningsvåldet där man misshandlar människor på kul. Någonting har uppenbarligen gått mycket snett i det moderna samhället, och det stavas mediavåld.
Det finns ett antal milstolpar i filmhistorien där nya former av våld, brutalitet och kriminalitet har presenterats för att sedan åtföljas av en våldsspiral i samhället där samma element återkommer. Det mest skrämmande exemplet är väl Stanley Kubricks "A clockwork orange" som 1974 lanserade underhållningsvåldet i form av att i grupp slå ner och misshandla oskyldiga människor. Något som därefter blivit ett älskat tidsfördriv bland unga. Verkligheten speglar media och inte tvärtom.

Fram till 70-talet fanns en hederskodex för våld som nu tycks ha gått helt förlorad.
I denna hederskodex ingick fr.a. två mycket viktiga regler.
Den första regeln kan enkelt sammanfattas med "två mot en är fegt". Precis så sa man till varandra förr om fler personer försökte blanda sig i en kamp mellan två.
Om det kom till handgemäng mellan två personer, slagsmål med knytnävar eller brottning, så var alla måna om att det skulle vara en rättvis fajt. Om fler personer var närvarande fick de vara åskådare. Om någon ingrep på den enas sida så uppfattades det omedelbart som fegt och orättmätigt.
Den andra delen av hederskodex förskrev att kampen var över när den ena parten gav upp, eller när den ena parten uppenbarligen stod som segrare med det vapen som valts. Hade den ena brottat ner den andra så var det över. Hade ena parten slagit den andra på käften med knytnäven var kampen avgjord. Detta hedersbegrepp har funnits i alla tider och ses även i djurvärlden där ofta rituella kamper avgör rangordningen.

Idag tycks dessa hederskodex vara förlegade. Det är ingen som talar om att två mot en är fegt, tvärtom verkar det vara legio att flera personer eller gäng ger sig på ensamma människor. Denna grundläggande känsla om vad feghet är verkar försvunnen, istället är det "häftigt och ball" att som grupp kasta sig över förvarslösa personer.
Vidare respekterar man inte gränserna. Man slutar inte slå, sparka och hoppa när den angripna försöker ge sig eller är sparkad medvetslös.

Denna totala moralupplösning speglar precis det massmediala våldet som alla uppvuxna från 70-talet och framåt blivit exponerade för. Alla tusentals timmar med våld som visas visar just det perverterade våldet, det gränslösa våldet, våldet utan regler och moral.

söndag 22 mars 2009

Dataspelare går off-line och gör upp med sina skolor

I Dagens Nyheter fredag deb 20 mars fanns en insändare "Förjud spel där man agerar våldsverkare". Den är värd att citera i sin helhet.
"Alla vet att man kan träna sig inför svåra prestationer inom exempelvis idrott med att leva sig in i och upprepade gånger reptera situationen i fråga i fantasin. Mental träning kallas det, och effekten är knappast ifrågasatt.
Självklart har det samma effekt att träna sig själv att vara en ondskefull våldsverkare i ett dataspel. Man övar sig helt enkelt, vare sig man i sin tonåriga megalomani begriper det eller inte.
Staten bör därför snarast förbjuda dataspel där man lever sig in i våldsverkarens roll."

Enkelt, knivskarpt och logiskt. Vi ser nu gång på gång skolskjutningar där pojkar, uppväxta i spelvärlden, gör precis vad man gör i dessa spel. Uppsökter en fiendemiljlö, skjuter urskillningslöst ihjäl så många som möjligt, dödar 10 -20 elever och lärare innan man tar sitt eget liv. Man går så att säga off-line och gör det man gjort on-line i åratal. År av mental träning och visualiseringar on-line möter elever och lärare off-line.
Det vanliga argumentet för extremt våld i spel och filmer är att "de flesta förstår skillnaden mellan fantasi och verklighet, det är bara enstaka personer som inte kan hålla isär detta".
Tyvärr räcker det med att enstaka människor tar ett automatvapen och skjuter ner alla dom hinner och kommer åt på en skola. Det räcker men enstaka sådana personer för att förstöra livet för ganska många andra....
Vi ser det här inom alla områden. Efter 20 år av gangsterfilmer; från Gudfadern och andra klassika gansterfilmer, via närmare 10 säsonger av Sopranos, har vi nu lycktats utbilda en generation av gansters även i Sverige. Det är "Original gansters", "Fucked for life" och långa rader av välutbildade gangster som har lärt sig allt om hur man hotar folk, skrämmer folk, hugger tår och fingrar av dom...Och dom har också lärt sig från alla dessa filmer som excelerar i att inte ge några moraliska pekpinnar, att det är bara ett jobb, som vilket som helst att vara gangster. Det handlar om yrkesval, inget annat. All moral, etik etc är borttagen från dess filmer som helt enkelt vägleder ungdomarna i deras yrkesval.
Det är konstigt. Företag är beredda att betala miljontals kronor för reklamsnuttar i TV. Man tror sig uppenbarligen kunna påverka tittarna. Men om TV visar tusentals mord, misshandelsscener, utbildningsprogram i Maffiaverksamhet, då reduceras plötsligt påverkan till att bli försumbar... "Bara enstaka..." etc.
Min fråga är. Varför ökar maffiaverksamheten i ett land som Sverige? Varför blir misshandelsfallen allt grövre än tidigare? Varför går misshandel och mord ner i ådlrarna? Varför sparkar och hoppar man i dag på offer?
Jag vet, vi få då veta att vi lever i en "våldskultur" och då stannar man oftast vid detta begrepp utan att gå in på vad det innehåller. Men våldskulturen är ju just alla våldsfilmer på TV, video och spel med allt brutalare skildrat våld.
Det är där vi har våldskulturen.
Vi betalar ett högt pris för att accepetera denna "konstnärliga frihet" att hela tiden eskalera våldsskildringar i media.