Genusperspektiv i primärvården

Som allmänläkare kan jag inte undgå att se de stora genusskillnader som finns i hur och varför vi söker vård i Sverige.
Några allmänna reflektioner:
1. Kvinnor söker vård i mycket större utsträckning än män.
2. Kvinnor tycks må mycket sämre än män både vad gäller kroppslig och själslig hälsa.
Betydligt fler kvinnor än män har somatiska besvär fr.a. i form av svårbehandlad värk, samt psykiska besvär som depressioner och ångest.
3. Betydligt fler kvinnor än män börjar svikta ett antal år före pension, många kvinnor mår så dåligt fysiskt och psykiskt att de har svårt att klara sig ända fram till målsnöret.
4. De flesta män verkar må förhållandevis bra även högt upp i åldrarna och betydligt färre lider av svårbehandlad värk från rörelseapparaten respektive psykiska besvär.


Jag har inte gjort någon statistik på detta men jag är övertygad om att jag skulle kunna finna stöd för dessa iaktagelser vid en statistisk analys av besöken på en vårdcentral.

Bilden ovan visar hur det kan se ut när en kvinna försöker signalera till en man; "någon gång måste han märke att det behöver diskas..."
Sammanfattningsvis är mitt intryck att kvinnor blir utslitna både fysiskt och psykiskt på ett helt annat sätt än män. Kvinnor slits också ut betydligt tidigare och mer fullständigt än män som mer tycks få chansen att åldras på ett naturligt och värdigt sätt.

Varför ser det ut så här? Det kan finnas olika förklaringar och jag skall granska dem en och en.
1. Kvinnor är "pjåskigare", söker tidigare och oftare för småsaker medans män "biter ihop" och kämpar på?
Nej, det är inte mitt intryck utan skillnaden består i ett faktiskt mycket större kroppsligt och själsligt ohälsa bland kvinnor. Kvinnor i allmänhet söker inte billiga poänger eller sekundära sjukdomsvinster utan kämpar oftast till det yttersta för att hålla sig på benen. Män har det helt enkelt lättare och bättre förspänt.
2. Jämlikhet mellan könen har inneburit att kvinnor skall uppnå och prestera allt som män tidigare uppnått + att fortsätta att vara kvinnor; en ekvation som inte går ihop. Har kvinnor helt enkelt blivit lurade att tro att jämlikhet mellan könen inte innebär att mötas på mitten utan att kvinnor skall vara som män (samtidigt som de behåller de traditionellt kvinnliga uppgifterna)? Kort sagt sliter kvinnorna ut sig genom att försöka vara både man och kvinna på en gång? Slående är de mest radikala feministernas förakt för traditionellt kvinnligt arbeten som man kallar för "pigarbete". Det verkar som feministerna helt köpt att det övergripande värdet är att kvinnor skall bli som män och göra samma saker som män, inte att mötas halvvägs och uppvärdera traditionella kvinnliga uppgifter.
3. Hör kvinnor till det "svagare könet", har kvinnor alltid blivit mer slitna och utschasade av livet? Ja, kanske är det så att kvinnor som är biologiskt är optimerade för omhändertagande av avkomman inte klarar av det tuffa arbetslivet på samma sätt som män.

Orättvisan mellan män och kvinnor i vården består då inte i att kvinnor skulle behandlas sämre, vilket torde vara en marginell företeelse, utan att kvinnor faktiskt är sjukare och mår sämre än män. Och detta är förstås inte i första hand en vårdfråga utan handlar om vilka krav som samhället ställer på kvinnor och män.
Kanske skulle pensionsåldern sänkas för kvinnor och höjas för män? Kanske skulle "pigavdraget" höjas så att många fler familjer med heltidsarbetande föräldrar skulle kunna hyra in hjälp. Kanske skulle männen avkrävas en helt annan insats i hemmet än idag? Kanske skulle kvinnor släppa in männen i hemmet på ett annat sätt än idag (kvinnor vet fortfarande oftast "bäst" hemma)?

Om vi tittar på pensionsåldern i Europa så ser vi att det är stora skillnader i hur länge vi är yrkesverksamma i de olika länderna inom EU.
Irländska kvinnor jobbar längst och kroatiska kvinnor kortast. Av männen jobbar rumänerna längst och fransmännen kortast.De svenska männen och kvinnorna hamnar båda på tredje plats, vi går i pension vid i genomsnitt 64 års ålder. Medelåldern vid pensionering inom EU är 61 år för kvinnor och 62 år för män. EU:s kvinnor är i snitt cirka 1,5 år yngre än männen när de går i pension.
Kanske skall det vara några års skillnad i pensionsålder för män och kvinnor; alternativt en mer flexibel pensionsålder där pensionens storlek inte skulle variera så kraftigt med vilket år man går i pensison.

Har vi väder eller klimat?

Long time no see! Mina bloggögon har varit stängda, mina blogghänder bakbundna, men inte har jorden stannat upp för det! Massor har hänt sedan i sommaren -09 när jag skrev sist.

Den globala upp-och-ner-värmningen.
Den globala uppvärmningen t.ex., har denna vinter för länge sedan blivit översnöad, infrusen och lagd på is. Knappt hade klimatmötet i Köpenhamn bommat igen förrän den kallaste vintern i mannaminne var över oss.
FN:s klimatpanel har sladdat av vägen i halkan och fastnat i en snödriva.
Rajendra Pachauri, ordförande i klimatpanelen har fått rimfrost i skägget, bilden till vänster visar otvetydligt att kung Bore varit framme!

Man talar om att det är skillnad mellan "klimat" och "väder" men glömmer att väder x flera x länge = klimat.
Här talas mycket om hur medel-temperaturen stigit under de sista 10 åren, då måste väl ett extremt kallt väder år 10 ha en viss betydelse för den långsiktiga trenden eller?
Isbjörnarna i Arktis ger blanka faan i om det är vädret eller klimatet som gör att de kan jaga säl vid iskanten igen. När det krympande istäcket över Arktis plötsligt börjar växa till igen gör isbjörnarna high-five! För istäcket måste väl tillväxa rejält med denna stränga kyla och kraftiga nederbörd som vi sett runt norra halvklotet sista månaderna? Det är inte bara Nordeuropa utan även norra Asien och Nordamerika som kännt av kylan.
Sista åren har vi översköljts med ishavskartor som visat hur det arktiska istäcket minskat år från år. Vi har läst hur isbjörnarna svälter för att deras jaktmarker försvinner. Kommer vi till sommaren-hösten 2010 få se en isutbredning långt större än tidigare år över Arktis? Är det då bara ett skifte i vädret eller har klimatet påverkats?
Klimatpanelen från 2007 har slagit fast att människan till 90 % sannolikhet är orsak till klimatförändringen. Samtidigt finns fortfarande vetenskapsmän som är skeptiska till huruvida en klimatförändring är ett faktum.
Detta år är det lätt att ta till sig ett mått av denna skepticism. Med ständigt nya snöfall, vägar som börjar se ut som bobsleig-banor, enorma snöhögar spridda överallt blir man mer orolig för den globala nedkylningen, den nya hotande istiden.
Vem vet vilka klimateffekter som kan knuffa världen i denna motsatta riktning?
Ytterst gäller frågan om jag framöver skall få åka vattenskidor eller slalom över hustaken. Allt lär väl bli översvämmat av antingen vatten eller is.

För min del ser jag bara glada isbjörnar för mitt inre öga när jag pulsar fram i decimetertjock snö.