lördag 28 mars 2009

Våldet i dagens samhälle speglar mediavåldet

Det finns ett antal invändningar som återkommer om man hävdar medias påverkan på våldskulturen i det moderna samhället. En av dessa är att våldet inte skulle ha ökat.
"Men våldet har inte ökat...det sker lika många mord idag som tidigare...".
Det må vara sant att antalet mord inte ökat dramatiskt i modern tid men det icke-dödliga våldet har helt klart ökat. Antalet misshandelsfall och våldtäkter har definitivt visat en ökande trend år från år sedan -70-talet när det massmediala underhållningsvåldet exploderade.
Och det är fr.a. våldets karaktär som ändrats med en ökad brutalisering och en allt mer häpnadsväckande feghet.
Sparkar mot ansikte och huvud. Hopp på liggande personer. Gruppvåld där flera personer misshandlar ensamma, försvarslösa personer. Slutligen ser vi det rena underhållningsvåldet där man misshandlar människor på kul. Någonting har uppenbarligen gått mycket snett i det moderna samhället, och det stavas mediavåld.
Det finns ett antal milstolpar i filmhistorien där nya former av våld, brutalitet och kriminalitet har presenterats för att sedan åtföljas av en våldsspiral i samhället där samma element återkommer. Det mest skrämmande exemplet är väl Stanley Kubricks "A clockwork orange" som 1974 lanserade underhållningsvåldet i form av att i grupp slå ner och misshandla oskyldiga människor. Något som därefter blivit ett älskat tidsfördriv bland unga. Verkligheten speglar media och inte tvärtom.

Fram till 70-talet fanns en hederskodex för våld som nu tycks ha gått helt förlorad.
I denna hederskodex ingick fr.a. två mycket viktiga regler.
Den första regeln kan enkelt sammanfattas med "två mot en är fegt". Precis så sa man till varandra förr om fler personer försökte blanda sig i en kamp mellan två.
Om det kom till handgemäng mellan två personer, slagsmål med knytnävar eller brottning, så var alla måna om att det skulle vara en rättvis fajt. Om fler personer var närvarande fick de vara åskådare. Om någon ingrep på den enas sida så uppfattades det omedelbart som fegt och orättmätigt.
Den andra delen av hederskodex förskrev att kampen var över när den ena parten gav upp, eller när den ena parten uppenbarligen stod som segrare med det vapen som valts. Hade den ena brottat ner den andra så var det över. Hade ena parten slagit den andra på käften med knytnäven var kampen avgjord. Detta hedersbegrepp har funnits i alla tider och ses även i djurvärlden där ofta rituella kamper avgör rangordningen.

Idag tycks dessa hederskodex vara förlegade. Det är ingen som talar om att två mot en är fegt, tvärtom verkar det vara legio att flera personer eller gäng ger sig på ensamma människor. Denna grundläggande känsla om vad feghet är verkar försvunnen, istället är det "häftigt och ball" att som grupp kasta sig över förvarslösa personer.
Vidare respekterar man inte gränserna. Man slutar inte slå, sparka och hoppa när den angripna försöker ge sig eller är sparkad medvetslös.

Denna totala moralupplösning speglar precis det massmediala våldet som alla uppvuxna från 70-talet och framåt blivit exponerade för. Alla tusentals timmar med våld som visas visar just det perverterade våldet, det gränslösa våldet, våldet utan regler och moral.

söndag 22 mars 2009

Dataspelare går off-line och gör upp med sina skolor

I Dagens Nyheter fredag deb 20 mars fanns en insändare "Förjud spel där man agerar våldsverkare". Den är värd att citera i sin helhet.
"Alla vet att man kan träna sig inför svåra prestationer inom exempelvis idrott med att leva sig in i och upprepade gånger reptera situationen i fråga i fantasin. Mental träning kallas det, och effekten är knappast ifrågasatt.
Självklart har det samma effekt att träna sig själv att vara en ondskefull våldsverkare i ett dataspel. Man övar sig helt enkelt, vare sig man i sin tonåriga megalomani begriper det eller inte.
Staten bör därför snarast förbjuda dataspel där man lever sig in i våldsverkarens roll."

Enkelt, knivskarpt och logiskt. Vi ser nu gång på gång skolskjutningar där pojkar, uppväxta i spelvärlden, gör precis vad man gör i dessa spel. Uppsökter en fiendemiljlö, skjuter urskillningslöst ihjäl så många som möjligt, dödar 10 -20 elever och lärare innan man tar sitt eget liv. Man går så att säga off-line och gör det man gjort on-line i åratal. År av mental träning och visualiseringar on-line möter elever och lärare off-line.
Det vanliga argumentet för extremt våld i spel och filmer är att "de flesta förstår skillnaden mellan fantasi och verklighet, det är bara enstaka personer som inte kan hålla isär detta".
Tyvärr räcker det med att enstaka människor tar ett automatvapen och skjuter ner alla dom hinner och kommer åt på en skola. Det räcker men enstaka sådana personer för att förstöra livet för ganska många andra....
Vi ser det här inom alla områden. Efter 20 år av gangsterfilmer; från Gudfadern och andra klassika gansterfilmer, via närmare 10 säsonger av Sopranos, har vi nu lycktats utbilda en generation av gansters även i Sverige. Det är "Original gansters", "Fucked for life" och långa rader av välutbildade gangster som har lärt sig allt om hur man hotar folk, skrämmer folk, hugger tår och fingrar av dom...Och dom har också lärt sig från alla dessa filmer som excelerar i att inte ge några moraliska pekpinnar, att det är bara ett jobb, som vilket som helst att vara gangster. Det handlar om yrkesval, inget annat. All moral, etik etc är borttagen från dess filmer som helt enkelt vägleder ungdomarna i deras yrkesval.
Det är konstigt. Företag är beredda att betala miljontals kronor för reklamsnuttar i TV. Man tror sig uppenbarligen kunna påverka tittarna. Men om TV visar tusentals mord, misshandelsscener, utbildningsprogram i Maffiaverksamhet, då reduceras plötsligt påverkan till att bli försumbar... "Bara enstaka..." etc.
Min fråga är. Varför ökar maffiaverksamheten i ett land som Sverige? Varför blir misshandelsfallen allt grövre än tidigare? Varför går misshandel och mord ner i ådlrarna? Varför sparkar och hoppar man i dag på offer?
Jag vet, vi få då veta att vi lever i en "våldskultur" och då stannar man oftast vid detta begrepp utan att gå in på vad det innehåller. Men våldskulturen är ju just alla våldsfilmer på TV, video och spel med allt brutalare skildrat våld.
Det är där vi har våldskulturen.
Vi betalar ett högt pris för att accepetera denna "konstnärliga frihet" att hela tiden eskalera våldsskildringar i media.