onsdag 22 juli 2015

A Past life regression:"God is always with you", a story from the Albigensian Crusade


Past life regression, (according to Wikipedia) "...is a technique that uses hypnosis to recover what practitioners believe are memories of past lives or incarnations, though others regard them as fantasies or delusions or a type of confabulation. Past life regression is typically undertaken either in pursuit of a spiritual experience, or in a psychotherapeutic setting...". 



I´ve practised and studied Past life regression techinques since 2008 under the guidance of Jörgen Sundvall, Hypnoanalyst and Past life therapist   http://www.sseah.se/om-oss/   at the Swedish Institute for Ethic and Analytic therapy, SSEAH    http://www.sseah.se/ . 

Wheather you can prove it or not is open to debate e.g. se   http://listverse.com/2014/12/30/10-claims-of-physical-evidence-for-reincarnation/  but my personal belief is that we humans - just like cats - have multiple lifes. 

And I know, from personal experience, that it can make profound changes in peoples lifes to re-experience and integrate memories from previous lifetimes; furthermore the experience of the transcendense of life and death, and the experience of the soul inbetween lifetimes adds an extra spiritual dimension to these techinques. These techiques are part of what is called Transpersonal psychology, transcending the ego.

So if you´re an openminded person, not bound down by the Scientific liturgy, you are in for an exciting experience. What follows is a transcript from a Past Life Regression that deals with the so called Albigensian Crusade in twelfth century Languedoc, southern France. 

First some notes on the historical background:

The Albigensian Crusade or Cathar Crusade (1209–1229) was a 20-year military campaign initiated by Pope Innocent III to eliminate Catharism (heresy) in Languedoc, in the south of France. 
The medieval Christian sect of the Cathars, against whom the crusade was directed, originated from a reform movement within the Bogomil churches of Dalmatia and Bulgaria calling for a return to the Christian message of perfection, poverty and preaching.

Their theology was basically dualist.They became known as the Albigensians, because there were many adherents in the city of Albi and the surrounding area in the 12th and 13th centuries. This movement had been spreading quickly in Western Europe during this time, but had been harshly crushed in Germany and Holland. Now it was strongest in Southern France and Italy.

Their priests were called Perfecti and they moved among the common people, just like Jesus did in his time. They were looked upon as merely teachers and often exceptionally holy men, not intermediaris with God like the Catholic priesthood was thought to be. They didn´t need churches to worship and didn´t collect wealth but lived very simply, owning no property. They believed God was everywhere and could be worshiped anwhere in nature.

They were also called "bon homme", / good people /  because they served the people around them and lived not in luxuary as the priests of the Catholic Church. They preached not in Latin but in the common peoples language and befriended all men.

They were also vegetarians, pacifists and objected to death penalty. They believed in Reincarnation.  Women held an almost equal position in their social Community. Furthermore they existed alongside the Catholic Church of Langedoc for almost 100 years and they were accepted and respected in all classes (before the crusade when the prosecution started). 

During the Albigensian Crusade they were massacred and killed by the thousends, many of them being burnt at the stake without denouncing their faith. In the final battle - the siege of the fortress Montsegur 1244-, the last Cathar stronghold was forced to capitulation. When it fell more than 200 perfecti  perished in a huge pyre built at the foot of the mountain on which it stood.






The techinque of a Past life regression.

In a past life regression, you are after an initial trance inducement asked to position yourself bodily in a previous lifetime. Usually you will find yourself in some kind of important situation or course of event in this lifetime. After going through this event you will be led furhter on to other important situations in, and finally until your death in this life.

After passing through your death you end up in a the spiritual realm were you can draw conclusions and learn lessons from the life you just experienced. You may also experience all kind of spiritual connections with deities or have divine insights.

From this spiritual viewpoint you can give advice and convey guidance to the person you are today, and you can have a deeper understanding of your present personality and life. Many times you will find the roots of present problems in your past lifes.

In this story there is a profound insight in store from the spiritual sphere to the present me-person, an insight that I will always cherish and never, ever forget.




"God is always with you"

This is my story as I told it.                                                                                                                    

I love knights. I see a picture of a Knight,. I only know that I love knights so much, I want to be a knight, I admire them enormously. I want to go home too, I want to go home, I am homesick...

I see a knight standing alone before God, and pray to God, to serve God. I want to serve God as a knight. I want to serve God. I stand on a hill, it is a very beautiful sunset and I'm all alone with God and the magnificent view.

I stand and bow before God, hold the sword straight down with the tip toward the ground, holding the sword, goint down on my knees, praying.



Those are my two dreams in life;  to serve God and to be a knight. I am a knight, and I serve God, that's all that matters to me. It means everything to me, it means everything ... Nothing just that.

I feel God's presence.

 - Tell me, tell me about it, when you feel God's presence.

 I feel God in all of nature and everything, and in the sky. He is everywhere, in me and before me. And I want to serve him, I want to serve God. I am in the south of France, in the Languedoc.

It's beautiful, so beautiful. It's like a God's knights, servants of God. Servant of God and God's knight, that's the only thing that matters to me in my life.

My love for the knighthood, my love for God. That's all.


But I might end up on the wrong side. There is a conflict between the Pope, the papacy and the God that we have here, or our way of serving God. There is a conflict, I know there is a conflict.

The Pope does not accept a part of us that are Cathars. We are side by side here, we live side by side and are just as good Christians, everyone. We all serve God.

But the Pope ... but the Pope ... he thinks the Cathar belief, those who worship in the open air, in nature are wrong. The Pope does not think they are good, he thinks they have wrong ideas. But we who live here, we do not think there is anything wrong.

We see it as different manifestations of serving God. One can serve God in different ways. Some serve God in the Churches, some serve God out in the open. There are perhaps other differences too, but that's the main difference that I see.

The Pope tries to convert those who worship God in nature, to only worship God in the churches. That's what I see. I worship the God of the Mountain. I see God when I look up in the sky, and when I look over the landscape, I feel that God is there. It is the difference that I see it.

I can not understand why you can not worship God in nature when he is everywhere ... but maybe they, the priests, wants us only to go to church and worship God. This is where you should be when you worship God.

For the priests would lead us, priests want to lead us, that we should be dependent on them constantly. That religion should be only when we are with priests, and when they are reading, preaching and reading the word of God, it is only then we get to worship God.

I can not understand why we can not worship God in the world. I love God just as much as those who adore him in the Churches. I can go to the Church too, there is nothing strange about it, but we have priests also who are like Jesus.

They are barefoot, they are barefoot priests, moving among us people, not just sitting in their Churches.

I like it, it feels closer to Jesus, that they are with us people, out there with us, mingling with us. They mix with us, I like it. That's how it is. But the Pope sends legacies, priests, to tell us that we should only worship God in the Churches, and just to go to the Catholic priests in the Churches.

He says it is a sin to worship God as we do, he says it is a sin, they say that it is a sin, it is not what the Church wants.

I do not understand why we can not be part of the Church, I think we are part of the Church, we just make it in a little more free and different way. We just do it more freely ... (crying). We will only make it more free. We just want to worship God in nature, meet God in nature, and have our priests out among us, and not just in Church. I like it, that they are with us. They say it's a shame ... (crying). ...

There are many among us who think they can do so, there is nothing strange. I do not understand why the Pope did not let us worship God in nature. I can not understand, I do not understand, I do not understand why the Pope forbids us what is beautiful and fine ... beautiful (crying a long time ...)

 He says it is a sin to meet God there. He says it is idolatry, which is the worship of nature spirits, as unchristian pagans who worship nature gods, but we worship the same God, just in a little different way ... The Pope wants to start a crusade against us, I can´t believe it.

I am a knight. God's knight but not a Crusader. I am a knight dedicated to God. ... It is the exodus from the city, the castle is situated on a height. The Crusaders have besieged us, but we may make leave, we as knights get safe passage from there, due to our Duke is Catholic and he gets free passage out of town. It is mixed Catholics and Cathars left in the city.

We may leave, there it´s an Exodus. I can only imagine that it is now that I have to go to the French king and try to put a stop to this crusade. I have to get to the French king, try to put a stop to this. You can not send a courier. I have some connections, I am prominent person in some way, might have met the King, he might listen to me.

So I must ride at full gallop to Paris and try to save the town from the siege and stop, stop this. So I think it is. But I must have been caught somewhere along the way before I arrive to Paris. It's like they are waiting for me, they already know that I'm on the road. I walk into a trap.

They capture me and I am taken to another castle. It's like they were waiting for me, they must have known in advance that I was going,


They capture me, they throw me into the dungeons without explaining anything. And I'm saying that I must see the King, that I have an important message to the King. But it is an oral message, I have nothing to show for it. They find no document on me. They say I lie and throw me in a dungeon only. This is where I will feel so alone and be alone, so terribly alone, so alone, so long alone.

And in so much despair that I can not deliver my message. So desperate and so restless, so restless, so restless, because I have such an important message for the king and I can not hand it over. I can not think of any way to escape from prison either, I may not speak to any man and I have no chance to get out of here.





I'm told much later about all the massacres, about all my people who have been killed. All have been killed, they have killed all and I can not do anything about anything. I just sit there, I can not even die. I just sit and wait to die.

But God keeps me alive and that's what I do not understand, why he keeps me alive. Why he keeps me alive. I can not understand it. I talk to God all the time, I have no one else to talk to, but I do not know if he hears me anymore. He did not hear my prayers, anyway, because I´m left there for eternal times.

I have never received any judgments, never any trial. I'm just a hidden and later a forgotten prisoner. And in the end they know not, prison guards and no one knows why I sit there anymore, because so many years passes so no one knows who I am anymore, or why I´m sitting there. I just sit there, forgotten by the world. Forgotten by God even.

 - Forgotten by God?

 Yes, he does not answer my prayers. He probably has no sense of me sitting there and there is no point in it. God has a meaning to me but I do not know what it is. I think he has a Mission for me  that I do not quite understand. I try to trust him, he knows I'm there, he has not forgotten me or abandoned me. It's something I should learn or understand, I just do not understand what?

 - Now that you are there and can not understand, huh, what if you were to open up even more inward and feel in your heart, why are you sitting here, why are you sitting here, how does it benefit you?

Patience is the only thing I can understand. To be patient. Being able to wait. That "the one who waits for something good never waits too long," perhaps. I will be relieved in the end, I just have to be patient, must have patience, patience ...

 - And the relief when does it take place?

 It takes place when I die and become liberated. I die, I die.

 - When you die, in which state of mind do you die?




I am grateful, grateful to God that I may leave this body. I am grateful, I thank God, I thank God ... that my time is to end. I thank God, dear God, he has heard my prayers in the end, he has heard me in the end, he has heard my prayers and rescued me, freed me. I'm grateful, grateful. My God, I am grateful that he delivers me from this.

 I think that when I was in the beginning as a Knight before God on a mountain and when I knelt down before the whole world and God, it was exactly the opposite of sitting in a dungeon enclosed.

So much easier to see God in nature than in a burrow in the ground, in the ground, that I kept God kept my faith in God all the time, though I despaired as my faith has remained so that I finally thank God, thank God .

I thank God that I have experienced two such huge contrasts. To stand as Knight before the whole world, and to sit as a prisoner in a burrow in the ground, two extremes, extreme forms of life.

God is in both places. God is everywhere.




I was tried, perhaps tested, but I did not give up my faith. I never gave up my God ... God is happy to take me back, take me back. He's happy that I'm happy to come back and sit at his right hand side, to be at his side again.

I know that God is happy for me, for me, God is happy for me. He sees me and has seen me all the time and known about me all the time. I have never lost him,

I´ve  never lost God, not lost God, I did not lose God. For he has never lost me. I have always been around. He has always seen me, has always been with me, he has always been with me. God has always been with me. Now I get to sit at his right hand. I'm happy, I'm happy ... (crying in relief) happy ... so happy to be with God. Happy, so happy to be with God.

As the prodigal son, to come home, to come back home to God. As the prodigal son, as the prodigal son ...

 - And that feeling, so what do you bring to Svante?

 That God is always with you. God is always with you, God is always with you in each moment. He has never forgotten you. He is always with you, he has never forgotten you. God is always with you every moment, every second, every moment, God is always by your side.

You are never alone, you're never alone. God is always in your heart. God is always with you. He is in you and around you, everything, everywhere is God. In everything and everywhere is God. There is no loneliness. You can not be alone, you are not alone, you always have God with you.

Wherever you go, you always have God with you. Wherever you go, you are always where you are, always where you are, and God is always with you.

Do not be afraid, do not despair, God is with you.

 - Back to that feeling of God's presence in you, let yourself be filled by the feeling, weather it is as a knight on a mountain top or if it is towards the end in the dungeon. Being filled with God, God's presence, to fill you completely ... there is no loneliness.

I want to say one thing to Svante. That you may forget God, but God never forgets for a moment, God is always with you even if you forget, God never forgets, he is always within. - God never forgets, he is always with you ...


 Recorded by Svante Stål 2015-06-04

lördag 11 juli 2015

And I wish you were here


I can hear footsteps in the hall,
I can hear the banging on the wall
I can see your footprints on the lawn

And I wish you were here,
and I wish you were here with me,

I can see the lightning cross the sky,
I can hear the thunder roaring by,
I can smell your perfume passing bye,

And I wish you were here...

Wake up sunday morning and you´re not there,
reach out for you soft caress, but noones there,
whisper your name but no-one hears, it´s all in vain,



And I wish you were here...

I can feel the blood runs through my veins,
I can feel my heartbeats running wild,
My hands are shaking, I feel fear,

And I wish you were here...

Is it all in vain,
is it all in vain?

 And I wish you were here...

torsdag 16 december 2010

Osvensk verksamhet

Jag har något att bekänna...och jag skäms djupt.
Jag har bedrivit allvarlig osvensk verksamhet och borde ställas inför rätta i den svenska Jantedomstolen.
 
Mitt under den värsta finanskrisen och SAAB  stora kris vintern 2008-2009 köpte jag en sprillans ny SAAB.
Media talade inte om annat än kris och varsel och permitteringar i bilindustrin, fr.a. på SAAB och jag skäms idag över mitt osvenska beteende då jag
gick direkt och köpte en ny 9-5 Griffin sportcombi.
Jag har senare förstått att detta beteende att försöka stötta svensk bilindustri inte vara annat än på gränsen till rent osvensk verksamhet och borde straffas.
Här går en samlad journalistkår på fr.a. DN, men även andra tidningar, och dödförklarar SAAB gång på gång, och gör allt för att sätta kniven i SAAB-kroppen, som en tjur på en tjurfäktning som skall dödas med många hugg. Man väntar med iver på att få fälla den slutgiltiga kommentaren “vad var det jag sa...”. 
Här går ministrar ut och förklarar hur ointressant detta företag är för Sverige, detta företag "som producerar bilar som ingen vill ha".
Jag borde skämmas  som inte lyssnade mer uppmärksamt på Maud Olofsson och DN-journalisterna i deras iver att sänka SAAB.
Alla vettiga svennar har ju förstått detta budskap och köper tyska eller kinesiska bilar istället (Volvo). Alla har förstått budskapet utom jag, jag är osvensk, jag erkänner, ställ mig inför Jantelagen och döm mig att sitta med på den gren som vi håller på att såga av (svensk bilindustri).
 
Att vara riktig svensk är att undvika svenska bilar och bara köpa tyskt, tyskt och tyskt, kryddat med lite koreanskt och en knivudd Japanskt.
Så gör en riktig svensk. Basta.
 


fredag 24 september 2010

Ledsen Gud, Allah och Jahve!!!

Ledsen Gud, Allah och Jahve!
Vi måste säga upp Er. Vi vet att ni enligt turordningsreglerna i LAS skulle vara de sista att få gå. Ni var ju först in eller hur? Men i det här fallet får ni gå pga arbetsbrist.
Vi har nu folk på Jorden som gör Ert jobb redan här, därför behövs ni inte längre.
I Sverige t.ex. har vi Baggarna och Fader Andreas som sköter allt från välsignelser till domens dag redan på levande, de behöver inte ens ha blivit gamla, det duger bra med ungdomar från 16 år och uppåt.
Vi har också rationaliserat rejält. Ni envisades med att granska människans hela liv och gärning. Nu dömer vi människor på 1½ minuts audition. Mer behövs inte för att sortera ut en del människor som ohjälpligt, hopplöst talanglösa, men ge en del Guldbiljett till framtiden.
Baggarna och Fader Andrea gör också sitt jobb så grundligt, att många av de som döms ut döms till evig förtappelse, "...det sämsta jag hört", "du kan inte fortsätta med detta...". Man är riktigt noga med att döda alla drömmar och förhoppningar som ungdomar kan ha.
Och de allra värsta exemplen spelas upp som varnande exempel så att alla kan skratta och håna dessa miffon. På Jorden kallar vi detta för "underhållning".
Gud, Allah och Jahve, jag tror ni nu förstår att ni inte längre behövs, när vi nu kan sköta all denna sortering redan på jorden.
Alla döda kommer redan vara sorterade och vi behöver bara en station där uppe där det är noga utmärkt vart var och en skall resa vidare.

Personalkontoret på jorden,

tisdag 24 augusti 2010

Vinst på skattefinansierad verksamhet?

En mediadebatt har periodvis rasat om huruvida vi skall acceptera att privata företag gör vinster på offentligt finansierade verksamheter. Skall privata företag få göra vinst på sjukvård, äldreomsorg, förskolor eller skolor som finansierats med skattemedel?
Gång på gång dras olika privata företag som gjort stora vinster fram till skampålen för sina "jättevinster" på skattebetalarnas bekostnad.
Man talar om miljonvinster och det kan röra privata vårdcentraler, förskolor eller skolor, men utan att siffrorna någonsin relateras till företagens omsättning.
En vinst måste bedömas i förhållande till omsättningen
En miljonvinst kan vara ett katastrofalt dåligt resultat för ett företag med en omsättning på 100 miljoner, men ett fantastiskt resultat om omsättningen är 2 miljoner. En sådan liten detalj bryr sig media aldrig om att redovisa, vilket gör det helt omöjligt att bedöma om de vinster som redovisas är orimligt höga eller låga. Ex.vis hade DN för något år sedan en skandaliserande artikelserie om "miljonvinster" inom privat barnomsorg, detta utan ett ord om företagets egentliga storlek eller omsättning. Sanningen är att varken du eller jag själva har en aning om omsättningen på en grupp förskolor och som läsare kan vi därför omöjligt bedöma om dessa miljonvinster är ohemula eller i själva verket tyder på en riskabelt låg lönsamhet för företaget... Det tycks räcka med att tala om "miljonvinster" för att det skall anses orimligt...

Sen har vi det där med förluster...
Vinst och förlust är två sidor av samma mynt. Att driva ett privat företag betyder att kasta sig ut utan skyddsnät. Driver du en bra verksamhet som uppskattas av dina kunder kan du gå med vinst, men du kan också gå med förlust och förlora ditt satsade kapital och det arbete du lagt ner. Och jag kan lova dig; ingen debatt kommer föras i media om dina miljonförluster och huruvida det är rimligt att du skall behöva stå för dessa själv när du driver en verksamhet finansierad med skattepengar. Tvärtom, alla kommer applådera den offentliga myndighet som lyckats upphandla utförare som sparar skattepengar. Ingen dagstidning, ingen Ohrly eller Mona Sahlin kommer tycka det är värt att ömka dig och fundera över huruvida det är rimligt att låta dig driva en skattefinansierad verksamhet med förlust.

Många företag går med vinst vissa år, andra år med förlust, en vinstmarginal på 5-10 % är inte orimligt för att kunna balansera dåliga år med förlust, titta på vilka marginaler vissa banker och el-bolag anser sig behöva. En miljonvinst med en omsättning på 10-20 miljoner är därför ingen orimlighet utan tvärtom ett måste för att hålla sig på banan även under dåliga år.
Om man ifrågasätter om privata företag skall få göra vinst på skattefinansierad verksamhet måste man också diskutera om förluster är OK. Anser man det så kommer ingen vara intresserad av att driva verksamheter. Vem vill driva en verksamhet som bara får gå med förlust? Självklart är ingen intresserad av detta; således måste alla som ifrågasätter vinster acceptera att förlusterna skall täckas av skattepengar...heureka vi är då tillbaka i gammal anslagsfinansierad verksamhet utan vinster eller risker för förluster, utan konkurens och utan reella drivkrafter till utveckling av verksamheter. Se bara på den extremt kundfientliga verksamhet som sjukvården har bedrivit i åratal innan privata alternativ kommit in.

Statens kaka är väl ändå trygg?
Ett avtal med stat och kommun borgar väl ändå för trygga pengar? Det är väl bara att håva in storkovan år efter år?
Tvärtom verkar vara fallet. Av egen erfarehet (drygt 10 år som privat entrepenör inom sjukvård) kan jag säga att inget är otryggare. Du har en kund - landstinget - som köper dina tjänster och du är tvungen att finna dig i denna kunds alla nycker.
Avtalsregler, ersättningsnivåer, principer för ersättning är dagsvara och ändras från år till år. Att förhandla med landstinget är som att spela schack med en 5-åring som slår omkull pjäserna så fort det går emot och därefter ändrar spelreglerna.

Denna snedvridna debatt om privata utförare i skattefinansierad verksamhet måste hyfsas till rejält.
1. Skandalreportage om jättevinster måste balanseras med uppgifter om företagens omsättning. En miljonvist kanske visar sig vara ett uselt resultat, vi vet inget om detta förrän vinsten relateras till företagets omsättning.
2. Om vinster tas upp måste även förluster diskuteras.
Accepteras inga privata vinster måste det offentliga även täcka förluster, och då får vi en självdöende verksamhet som i princip inte är annorlunda än om landstinget driver verksamheten själv. Är man inte villig att täcka förluster lär man inte hitta en enda företagare som vill driva en verksamhet där bara förluster accepteras.
3. Om vi anser att stat och landsting är bäst på att sköta all sjukvård, äldreomsorg, skolverksamhet etc så skall vi förstås inte acceptera några vinster och istället säga upp alla avtal med privata utförare.
Om vi tror att konkurens och mångfald utvecklar verksamheter så att vi i slutändan får en mycket bättre vård, skola och omsorg så måste vi acceptera att företag ibland gör bra vinster.

onsdag 28 juli 2010

Tankar om abort




I Sverige har vi en spännande dubbelmoral som går ut på att vi är världens mest ödmjuka, icke-nationalistika land, samtidigt som vi självklart alltid vet bäst, har rätt och är det mest radikala och fritänkande landet i världen.

För några år sedan fördes en debatt om huruvida vi skulle öppna upp för att utländska kvinnor skulle kunna komma hit för att utföra aborter. När jag gogglar på detta idag hittar jag bara en artikel i SvD där Göran Hägglund i en lördagsintervjuv förklarat att regeringen tänkte lägga fram en proposition om detta under 2007.
Han uttryckte det bland annat så här: "Syftet med förslaget är framför allt att ge kvinnor möjlighet till abort i de fall där det är förbjudet i deras hemländer" (snacka om att vi svenskar alltid vet bäst).

Vad hände? Propositionen kan inte ha blivit lagd när det kommer till kritan, så tydligen får Sverige vänta med att lansera sin nästa stora exportprodukt: fosterfördrivning.
Skulle det här lanseras hos våra EU-grannar som har abortförbud? Se jätteaffischer på Irland: "Kom till Sverige för fosterfördrivning...extrapris på fosteravlivning".
"Bästa svenska avlivningskvaliteten, svanen- och KRAV-märkt".
Nu verkar det gudskelov inte bli verklighet, det är bra om vi håller oss till export av Volvo-bilar, stål, trä och IKEA-hyllan Ivar.

Om vi skall göra det möjligt för kvinnor i länder med restriktivare lagstiftning att komma till Sverige för abort så innebär det att vi lägger oss i andra länders lagstiftning och hjälper deras medborgare att bryta mot dessa länders lagstiftning. Hur ser denna abortturism ut EU-länder emellan? Hur passar det in i en internationell värld med allt mer samarbete över gränserna?

Vad skulle vi tycka om grannländerna i analogi med vårt synsätt öppnade bordeller vid våra gränser och bjöd in alla svenska män att gå ”lagligt” på bordell. Tänk om grannländer som Tyskland och Holland började hävda att de som frihetens fanbärare ville ge oss svenska män chansen att gå på utländsk bordell vid våra landsgränser.
Vi har redan sett många svenskars reaktion på ansamlingen av prostitutions-verksamhet kring förra fotbolls-VM – då börjar det talas om bojkott av VM...

Att ta livet av små människor som inte kan göra sin röst hörd tycker vi är en mänsklig rättighet i Sverige. I vissa andra länder blundar man inte för att även fostret har rättigheter trots att det inte kan ställa sig upp och skrika eller lägga sin röst i ett riksdagsval.

Barnamord har alltid ansetts vara mer förståligt på något sätt, allt från i historisk tid när kvinnor satte ut sina oönskade barn i skogen, till idag där dödsmisshandel av barn är lika billigt som att skjuta en varg (hänsyfta på ett par rättsfall -06).

Denna s.k. ”mänskliga rättighet” rationaliseras med att barnet ”är en del av kvinnans kropp”. Vad är nästa steg? Rätt till avlivning av spädbarn för att de ”är en del på kvinnans kropp”?
Nej det kommer förstås aldrig hända eftersom vi bara blundar för det som vi kan låtsas som vi inte vet. Vi kan stänga av TV:n när man visar film på fostrets utveckling, vi behöver inte stå i abortrummet och ta hand om det lilla döda barnet.

Varför jag är motståndare till abort?
Ett nyfött barn är totalt känslomässigt och intellektuellt öppet för världen, ett oskrivet blad. Hur kan någon tro att det bara var en biomekanisk död klump dagen innan i mammas mage? Självklart fanns denna öppenhet och receptivitet redan i fosterstadiet före förlossningen. Och fanns denna receptivitet för förlossningen så fanns den även tidigare under fosterutvecklingen. Vem kan sätta en gräns och säga att just vid vecka 18 förvandlades en cellklump utan eget liv till en egen varelse? Det troligaste är väl att fostret blir ett liv redan från befruktningsögonblicket; när skulle det annars ha skett? Vem kan dra upp en artificiell gräns och påstå att livet började just där ur en biologisk cellmassas som var ett ingenting?
Vi måste acceptera att livet startar från att ägget befruktats. Det är bara det att det stackars 4- eller 8-celliga fostret inte kan resa sig upp och knyta näven och kräva rösträtt och veckopeng.

För mig har fostrets egenvärde bekräftats av att jag i samband med olika typer av regressionsterapi genomlevt olika stadier av fosterlivet. Jag har haft ett par mycket starka upplevelser som foster av att vara föremål för abortdiskussioner och den förtvivlan och det raseri som detta utlöst hos mig kan jag aldrig glömma. Att känna att man inte är välkommen till världen, att man inte ens får födas, skapade den djupaste förtvivlan och det mest urtida raseri jag någonsin upplevt. Detta har varit ett par av mina starkaste upplevelser i livet och för mig gett en absolut visshet om att fostret lever, känner och kan reagera på omgivningen.
Vi har lika lite rätt att döda ett foster som att börja skicka våra gamla över ätterstupan, bara för att det vore praktiskt. Åldringar är ju så besvärliga och kostsamma att ta hand om...

lördag 8 maj 2010

OM KÖ-ELÄNDET I STOCKHOLM
Efter 15 åra erfarenhet av körning fram och tillbaks genom Stockholm i rusningstrafik.
Köerna och avgasutsläppen skulle minska om...
1. Alla utnyttjade alla filer som finns.
Idag har folk fått för sig att en andra fil på en en-filig väg inte kan användas om den tar slut längre fram. Man går in direkt och fortsätter att köa i fil nummer 1 och tycks skämmas för att använda fil nr 2 i hela sin längd.
2. Finns en trefilig väg kör man gärna långsamt i mitten varvid man blockerar fil nr 3 (den som kör i fil nr 3 tvingas att köra om den långsamma bilen via fil nr 1 och väljer därför också att ligga i fil nr 2 varvid fil nr 3 blir tom).
3. Ett inte oävet antala bilar väljer att köra i en jämn långsam hastighet vid köbildning och lämnar 50-100 meter tom väg framför sig. Detta förlänger kön bakåt med 50-100 meter utan att bilisten tycks förstå detta samband.
Kan ni Vägverket göra något åt detta? Ja det borde de kunna.
1. Be folk använda alla filer som finns (och inte köra in innan de är slut). Be folk köra i innerfilen på trefiliga vägar och endast använda fil nr 2 eller 3 vid högre hastigheter eller omkörningar.
3.Vid kö-körning håll avstånden dvs kör inte för långt bakom framförvarande bil - varje extra meter förlänger kön bakom er lika långt-

Svante Stål
073-707 15 16

söndag 14 mars 2010

So many miles apart from you

SO MANY MILES APART FROM YOU

Am
So many miles apart from you
G C Am
go anywhere but let me know,
Am
So many miles apart from you,
G C Am
do anything but let me know,


Am
I feel the wind but I can´t see,
G C Am
I hear the rain but see no clouds,
Am
Your shadow is vague
G Am
please let me know
E7
Your shadow is vague please let me know...


C G
I need you tonigth, please come to me
C Dm7 E7 Am
I need you tonight, come in my dream
C G
I need you tonight, please come to me
C F G Am
I need you tonight, come in my dream

Rainy day

Rainy day


A
Rainy day
Asus4
ain´t going my way
Amaj7
Lazy day,
D E A
I´m in a blind spot today

Am
You could help me out,

if you touch my sky,

You could help me out,

if you reach for my heart

A
Happy day,
Asus4
it´s sure going my way
Amaj7
Sunny day,
D E A
I´m in the sunshine of love,

Vildgässens flykt,

Ett litet tonsatt poem om kärlek i fåglarnas värld. Men hur går melodin? Den som lever får se, jag skall försöka spela in låten framöver.


Vildgässens flykt
Säg, får jag smeka dina vingar,
Säg, får jag smeka dina vingar,
Häcka en stund mellan dina bröst,
räck mig vingen, låt oss dansa
i en himmelsk
kärleksdans,


Kom, låt oss flyga ut i natten,
Kom, låt oss flyga ut i natten,
sväva en stund under stjärnors glans,
vinge mot vinge låt oss segla bort
i en himmelsk
kärleksflykt,


Stick/
Jag drömmer om natten,
att jag ser vildgässens flykt
Jag känner inom mig,
att det är tid för oss,

Allt... under månens glans...

Säg, vill du följa mig till Söderns land,
Säg, vill du följa mig till Söderns land,
sätta bo vid en solig strand,
näbb mot näbb skall vi bygga,
vårt kärleksnäst,

Stick/
Jag ser dig invid mig,
känner fläkten av vingarnas slag,
du vippar på vingen,
ja vi har gett oss av... aha

lördag 6 mars 2010

Hushållsnära tjänster, rut- och rotavdrag


Debatten om hushållsnära tjänster är ett mått på hur djupt det svenska folket böjt sig under staten och fogdeväldet. Historiskt sett gick svenskarna man ur huse och gjorde uppror mot fogdarna när de avkrävde oss för höga skatter, idag är vi glada om någon lite skatt sänks och kallar det då en subvention, som om allt egentligen är statens pengar.

Vi har helt accepterat en omvändning av begreppen - att inte ta ut för ögonblicket maximal skatt betraktas som en subvention, en gåva från staten. En utebliven intäkt till staten för en sänkt skatt jämförs med att staten skänker pengar till en grupp medborgare.

Med detta synsätt skulle man kunna betrakta nettolönen - det vi får behålla efter skatt - som en ren statlig subvention. Det är ju en summa pengar som staten potentiellt kunde tagit ut i skatt men nu istället "efterskänker oss".

Detta synsätt på staten parat med den svenska Jantelagen - ingen skall ha det bättre än någon annan, alla skall ha det lika dåligt som den som har det sämst - leder till detta rasande motstånd mot Rutavdraget.

Jag tror att en stor majoritet av vuxna svenskar har insett att det vid sidan av all frihet och överflödande konsumtion finns en hake i vår svenska välfärd. Jämlikheten mellan könen och våra krav på hög ekonomisk standard har lett till att vi alla arbetar för mycket utanför hemmet och det tidigare heltidsarbetet att ta hand om barn och familj skall numera skötas som en hobbyverksamhet på fritiden. Vi skall nu räcka till för bägge delar men hur vi än vrider och vänder oss är det svårt att få detta livspussel att gå ihop. Samtidigt har kraven i arbetslivet gradvis ökat vilket ytterligare pressar oss. Att inte lyckas med detta livspussel leder allt för ofta till skilsmässa eller olika utmattningstillstånd, och det drabbar oftast kvinnor i första hand.


Lösningen på dilemmat kan för många vara att hyra in hjälp för den del av hemarbetet som vi kan lämna ifrån oss. Problemet är bara att vårt ekonomiska system gör det svårt för människor med normala inkomster att ta den kostnaden som beror av det höga löneläget och skatteuttaget på tjänster i form av löneskatter och moms.

Detta höga kostnadsläge håller hela tiden ett kvävande grepp över den privata tjänstemarknaden i Sverige. Människor har råd att konsumera varor men inte tjänster och tjänstemarknaden i Sverige som riktar sig mot privatpersoner har huvudsakligen blivit en svart marknad. Vi generellt sätt laglydiga svenskar röstar här med fötterna genom att bryta mot lagen och köpa svarta tjänster eftersom deras vita motsvarigheter uppfattas som orimligt dyra.

Rut- och rotavdrag har här inneburit en revolution. Ett uppdämt behov av att köpa tjänster avtäcks, en tidigare svart marknad blir vit med allt positivt det innebär för både de som arbetar i sektorn och för de som nu kan köpa dessa tjänster lagligt. Massor av nya jobb uppstår, den vita tjänstmarknaden som tidigare haft en ojämn kamp mot den svarta, kan plötsligt blomstra. Nu vill den röd-gröna alliansen ta bort allt detta igen - att inte beskatta området maximalt betraktas som en gåva från staten till de som har det bäst ställd och Jantelagen säger att ingen får ha det bättre än den som har det sämst.

Skall vi verkligen falla för den här typen av resonemang igen? Skall vi låta Jantelagen - nödtorftigt dold under en förnissa av s.k. socialism - åter få styra våra liv. Skall vi åter sälja våra själar till staten och stå med mössan i hand och vara tacksamma och tala om subventioner om vi får behålla en smula mer av vår lön?


Slutsatsen blir i slutändan att hela tjänstesektorn är orimligt högt beskattad. För att vi dubbelarbetande svenskar skall klara av att leva ett drägligt liv måste prisrelationen mellan varor och tjänster ändras. Vi måste kunna ha råd att köpa tjänster både av hantverkare, lokalvårdare och från andra tjänstekategorier. Att så mycket tjänster utförs svart illustrerar bara att hela tjänstesektorn är orimligt hårt beskattad. Den globala konkurrensen och den tekniska utvecklingen har gjort att konsumtionsvaror bara blivit billigare och bättre år för år. Tjänster däremot har snarast blivit dyrare allt eftersom att nya skattepålagor och administrativa kostnader lagts på tjänsteföretagen.
På sikt borde Rut- och rotavdrag ersättas med avskaffad moms på tjänster och sänkta arbetsgivaravgifter inom tjänstesektorn.

lördag 27 februari 2010

Genusperspektiv i primärvården



Som allmänläkare kan jag inte undgå att se de stora genusskillnader som finns i hur och varför vi söker vård i Sverige.
Några allmänna reflektioner:
1. Kvinnor söker vård i mycket större utsträckning än män.
2. Kvinnor tycks må mycket sämre än män både vad gäller kroppslig och själslig hälsa.
Betydligt fler kvinnor än män har somatiska besvär fr.a. i form av svårbehandlad värk, samt psykiska besvär som depressioner och ångest.
3. Betydligt fler kvinnor än män börjar svikta ett antal år före pension, många kvinnor mår så dåligt fysiskt och psykiskt att de har svårt att klara sig ända fram till målsnöret.
4. De flesta män verkar må förhållandevis bra även högt upp i åldrarna och betydligt färre lider av svårbehandlad värk från rörelseapparaten respektive psykiska besvär.


Jag har inte gjort någon statistik på detta men jag är övertygad om att jag skulle kunna finna stöd för dessa iaktagelser vid en statistisk analys av besöken på en vårdcentral.

Bilden ovan visar hur det kan se ut när en kvinna försöker signalera till en man; "någon gång måste han märke att det behöver diskas..."
Sammanfattningsvis är mitt intryck att kvinnor blir utslitna både fysiskt och psykiskt på ett helt annat sätt än män. Kvinnor slits också ut betydligt tidigare och mer fullständigt än män som mer tycks få chansen att åldras på ett naturligt och värdigt sätt.

Varför ser det ut så här? Det kan finnas olika förklaringar och jag skall granska dem en och en.
1. Kvinnor är "pjåskigare", söker tidigare och oftare för småsaker medans män "biter ihop" och kämpar på?
Nej, det är inte mitt intryck utan skillnaden består i ett faktiskt mycket större kroppsligt och själsligt ohälsa bland kvinnor. Kvinnor i allmänhet söker inte billiga poänger eller sekundära sjukdomsvinster utan kämpar oftast till det yttersta för att hålla sig på benen. Män har det helt enkelt lättare och bättre förspänt.
2. Jämlikhet mellan könen har inneburit att kvinnor skall uppnå och prestera allt som män tidigare uppnått + att fortsätta att vara kvinnor; en ekvation som inte går ihop. Har kvinnor helt enkelt blivit lurade att tro att jämlikhet mellan könen inte innebär att mötas på mitten utan att kvinnor skall vara som män (samtidigt som de behåller de traditionellt kvinnliga uppgifterna)? Kort sagt sliter kvinnorna ut sig genom att försöka vara både man och kvinna på en gång? Slående är de mest radikala feministernas förakt för traditionellt kvinnligt arbeten som man kallar för "pigarbete". Det verkar som feministerna helt köpt att det övergripande värdet är att kvinnor skall bli som män och göra samma saker som män, inte att mötas halvvägs och uppvärdera traditionella kvinnliga uppgifter.
3. Hör kvinnor till det "svagare könet", har kvinnor alltid blivit mer slitna och utschasade av livet? Ja, kanske är det så att kvinnor som är biologiskt är optimerade för omhändertagande av avkomman inte klarar av det tuffa arbetslivet på samma sätt som män.

Orättvisan mellan män och kvinnor i vården består då inte i att kvinnor skulle behandlas sämre, vilket torde vara en marginell företeelse, utan att kvinnor faktiskt är sjukare och mår sämre än män. Och detta är förstås inte i första hand en vårdfråga utan handlar om vilka krav som samhället ställer på kvinnor och män.
Kanske skulle pensionsåldern sänkas för kvinnor och höjas för män? Kanske skulle "pigavdraget" höjas så att många fler familjer med heltidsarbetande föräldrar skulle kunna hyra in hjälp. Kanske skulle männen avkrävas en helt annan insats i hemmet än idag? Kanske skulle kvinnor släppa in männen i hemmet på ett annat sätt än idag (kvinnor vet fortfarande oftast "bäst" hemma)?

Om vi tittar på pensionsåldern i Europa så ser vi att det är stora skillnader i hur länge vi är yrkesverksamma i de olika länderna inom EU.
Irländska kvinnor jobbar längst och kroatiska kvinnor kortast. Av männen jobbar rumänerna längst och fransmännen kortast.De svenska männen och kvinnorna hamnar båda på tredje plats, vi går i pension vid i genomsnitt 64 års ålder. Medelåldern vid pensionering inom EU är 61 år för kvinnor och 62 år för män. EU:s kvinnor är i snitt cirka 1,5 år yngre än männen när de går i pension.
Kanske skall det vara några års skillnad i pensionsålder för män och kvinnor; alternativt en mer flexibel pensionsålder där pensionens storlek inte skulle variera så kraftigt med vilket år man går i pensison.

tisdag 23 februari 2010

Har vi väder eller klimat?


Long time no see! Mina bloggögon har varit stängda, mina blogghänder bakbundna, men inte har jorden stannat upp för det! Massor har hänt sedan i sommaren -09 när jag skrev sist.

Den globala upp-och-ner-värmningen.
Den globala uppvärmningen t.ex., har denna vinter för länge sedan blivit översnöad, infrusen och lagd på is. Knappt hade klimatmötet i Köpenhamn bommat igen förrän den kallaste vintern i mannaminne var över oss.
FN:s klimatpanel har sladdat av vägen i halkan och fastnat i en snödriva.
Rajendra Pachauri, ordförande i klimatpanelen har fått rimfrost i skägget, bilden till vänster visar otvetydligt att kung Bore varit framme!

Man talar om att det är skillnad mellan "klimat" och "väder" men glömmer att väder x flera x länge = klimat.
Här talas mycket om hur medel-temperaturen stigit under de sista 10 åren, då måste väl ett extremt kallt väder år 10 ha en viss betydelse för den långsiktiga trenden eller?
Isbjörnarna i Arktis ger blanka faan i om det är vädret eller klimatet som gör att de kan jaga säl vid iskanten igen. När det krympande istäcket över Arktis plötsligt börjar växa till igen gör isbjörnarna high-five! För istäcket måste väl tillväxa rejält med denna stränga kyla och kraftiga nederbörd som vi sett runt norra halvklotet sista månaderna? Det är inte bara Nordeuropa utan även norra Asien och Nordamerika som kännt av kylan.
Sista åren har vi översköljts med ishavskartor som visat hur det arktiska istäcket minskat år från år. Vi har läst hur isbjörnarna svälter för att deras jaktmarker försvinner. Kommer vi till sommaren-hösten 2010 få se en isutbredning långt större än tidigare år över Arktis? Är det då bara ett skifte i vädret eller har klimatet påverkats?
Klimatpanelen från 2007 har slagit fast att människan till 90 % sannolikhet är orsak till klimatförändringen. Samtidigt finns fortfarande vetenskapsmän som är skeptiska till huruvida en klimatförändring är ett faktum.
Detta år är det lätt att ta till sig ett mått av denna skepticism. Med ständigt nya snöfall, vägar som börjar se ut som bobsleig-banor, enorma snöhögar spridda överallt blir man mer orolig för den globala nedkylningen, den nya hotande istiden.
Vem vet vilka klimateffekter som kan knuffa världen i denna motsatta riktning?
Ytterst gäller frågan om jag framöver skall få åka vattenskidor eller slalom över hustaken. Allt lär väl bli översvämmat av antingen vatten eller is.

För min del ser jag bara glada isbjörnar för mitt inre öga när jag pulsar fram i decimetertjock snö.


fredag 5 juni 2009

Isabels stundetexamen

Dagen kantades av små missöden, men vilket kalas det blev till slut!
Här har ni hela historien om hur det gick till.
Kl 8.00 bar det i väg till skolan för Isabel. Champagne-frukost gudbevars, här skulle grundas tidigt. Någon langare hade köpt Isabel en flaska champagne med svart fodral och dragkedja(kan det ha varit far...?). Lunch med lärarna skulle också avätas.
Först var de det där med att hinna i tid till utspringet. Mardrömmen är väl att komma ut inför alla hurrande människor och så finns ingen där att ta emot en. Det är som en trygghetsövning där man låter sig falla bakåt men istället för att bli emottagen faller man rakt i golvet...
Tror ni familjen Stål var där i tid? Nej knappast, dessa akademiker förväntade sig att den akademiska kvarten även skulle gälla studentexamen. Detta var inte fallet.
Gud ske lov, det är värt att bokstavera, hann Isabel knappt märka familjens frånvaro, innan alla plötsligt var där. Det kramades, fotograferades, behängdes med blommor och lyckan stod högt i tak. Äntligen, äntligen och äntligen var denna mörka tunnel kallad gymnasiet passerad.
Nu väntade snart livet, men först skulle det festas. Det bar iväg på flakbil runt stan. Ett flak fullt av skrikande, skrålande studenter som på några timmar skrek ur sig 12 års lidande i skolbänken. Vilken katarsis! Förutom den lilla väskincidenten förlöpte allt enligt planerna. **
Efter flakresan var det uppvaktning på terassen hemma i Skuru. Här stod släkt och vänner uppställda på eftermiddagen och en ganska blarig student med solkig studentmössa tog emot allas hyllningar efter att ha sovit ruset av sig ett par timmar. Men vem kan klandra en nybakad student för det? Och förstås, hon måste förbereda sig för kvällens studentdisko, en sista körare med klassen.
Efter kalas på verandan skjutsades studenten till diskot. Kom hon hem på natten eller nästa morgon? Det förtäljer inte historien. Lite hemligheter måste en student få ha.
Låt nu vår student vila och vara i fred. Snart börjar det verkliga livet... men låt det dröja ännu en stund.

tisdag 2 juni 2009

Isabels stundetexamen - idag smäller det!

Utspring vid Nackademin, Kvarnholmen kl 11.30. Mottagning på Sköldungavägen 7, Skuru/Nacka kl 15.00 - 19.00

Katarina Isabel Stål, i folkmun Issa, når äntligen sina drömmars mål!!! Studentexamen, friheten efter 12 års skolgång.
Efter att ha passerat Alléskolan i Fisksätra, Skuru skola i Skuru och nu sist Nackademin i Nacka är det äntligen dags att graduera.
Få har kämpat så hårt som Isabel och få har orkat hela vägen genom den labyrint som är dagens skola. På vägen har elever fallit ur som käglor i ett bowlingspel, en trilla hit och en trilla dit, och en trilla ner i diket...Ibland har också Issa svajat hårt men hon har alltid landat på fötterna igen.

Nu står ett hårdfört gäng kvar, som har pallat trycket hela vägen, som har kämpat utan att ge upp trots ibland ett övermänskliga antal projektarbeten.

Så på den stora dagen vill vi verkligen fira Isabel och önska henne allt gott inför framtiden.
Hon har så mycket spännande framför sig, så många utmaningar som väntar på att tas. Först vill hon jobba och tjäna pengar, kanske blir det Norge redan i sommar, dit vi fattiga svenska får resa för att bli rika. Att skaffa jobb i Sverige är ju inte precis någon dans på rosor.
Sen finns andra planer, Indien, studier i Australien... Vi får se vad det blir av allt till slut.
Friheten är i alla fall härlig, att ge sig ut i världen och smaka på alla spännande exotiska frukter. Vi vet att vi kan lita på Issa, som redan lärt sig så mycket om livet, som dunkat i botten men alltid kommit upp till ytan igen.En klok tjej med skinn på näsan så det räcker flera gånger om.

Vi sjunger, "sjung om studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens dagar...".
Och allt detta gör vi onsdag den 3:e juni i nådens år 2009. Havsytan må stiga, arbetslösheten må öka, men denna dag skall vi bara fira Isabel som gjort sina tolv års straffarbete och nu skall få stiga ut i världen på dansskor. Må livet gå dig väl, och må livet få njuta din välgång!!!
Vi som vill fira dig ses på Sköldungavägen 7 kl. 15.00 den 3:e juni 2009.

Vid pennan
din far

onsdag 20 maj 2009

Ökar våldet?

En vanlig invändning mot de resonemang som förts på denna blogg är att våldet de facto inte skulle ha ökat. Man hänvisar då bl.a. till en rapport från BRÅ (se bra.se).
Även många kriminologer hävdar med jämna mellanrum att allt det vi vanliga människor uppfattar av verkligheten är en illusion... Själv ler jag numera bara när en kriminolog uttalar sig; de är den mest förutsägbara yrkesgrupp i Sverige; hävdar alltid att brottsligheten inte har ökat. Måhända är det svårt att fånga verkligheten i siffror, alt är man helt ideolgiskt köpt, det är svårt att veta.

Våldet har inte ökat?...
Även om totala antalet mord och misshandelsfall kanske inte ökat så finns det mycket som talar för att vissa typer av våld har ökat: gatuvåld (se exempelvis artikelserie från Sös-akuten i DN under -08), gängvåld - flera mot en, underhållningsvåld - våld för våldets eget skull, våldtäkter, och slutligen maffiaverksamhet som fullständigt exploderat i Sverige under senare år med alltfler kriminella organisationer som på ett systematiskt sätt pumpar folk och företag på pengar, och även angriper själva rättssystemet i Sverige. Sammanfattningsvis har allt fegt våld och organiserad brottslighet ökat.
Alla dessa typer av våld är kraftigt överexponerade inom underhållningsbranschen. Hur många amerikanska filmer och kriminalserier handlar inte om just gatuvåld, gängvåld och maffiaverksamhet. Utbildningskanalen på SVT lär vara gröna av avund över all exponering dessa undervisningsfilmer får.
Slutligen har typen av våld förändrats helt från före 70-talet. Då var alla mot en fegt, man sparkade inte på liggande, ingen skulle ens drömma om att hoppa på huvudet på en liggande person. Underhållningsvåld fanns inte som begrepp före filmen "A clockwork orange" från 1971, kanske en milstolpe i mänsklighetens utveckling (eller avveckling)
En andra invändning som återkommer är följande:
2. Finns det verkligen bevis för att mediavåld ökar reelt våld?
Jag bara undrar. Finns det bevis för att människor påverkas av reklam? Finns det bevis för att människor lär sig genom imitation, s.k. modellinlärning? Finns det filmer som visas i undervisningssyfte?
Finns det en undervisningskanal på SVT?
Jag tror svaren på dessa frågor är ganska uppenbara. Ja, människor påverkas av reklam, ja imitation är ett grundläggande inlärningssätt, ja det finns filmer och kanaler som produceras för inlärning.
Varför skulle då just det underhållningsvåld som visas inte påverka åskådaren på något sätt?
Bevisbördan ligger hos de som producerar denna sm-rja. Det är uppenbart att alla människor blir påverkade av media, om man hävdar motsatsen; upp till bevis.
Slutligen om ingen påverkas av detta som visas, varför inte tillåta barnmisshandel, barnvåldtäkter, barnpornografi och liknande. Vad är problemet om man inte tror att någon påverkas?

I inlärningspsykologin anses imitation och modellinlärning vara ett mycket grundläggande inlärningssätt. Det är som man brukar säga; barnen tar efter vad föräldrarna gör, inte vad de säger att man skall göra.
Och ja; ungdomar, fr.a. killar, konsumerar mycket underhållningsvåld mellan 15 -25 års ålder och det är där vi faktiskt ser det brutalaste våldet. Det är också där vi ser flest nazister, facister och militanta antifacister och antirasister. Alla med en stor förkärlek för våld. De är uppvuxna med våld som daglig underhållning och söker sig helt naturligt till ideologier där våld är OK. Ett typfall av s.k. kognitiv dissonans. Man söker sig till ett tänkande som gör denna förkärlek för underhållningsvåld till legitim. Heureka man blir facist, nazist, rasist, eller antifacist, antinazist eller antirasist och i den moderna versionen av alla dessa ideologier är våld rätt. Begrepp som solidaritet, "peace, love and understanding" som var ungdomens ideologi på 60 - 70-talen har försvunnit ut med badvattnet. Att vara radikal idag innebär att driva sina ideal med våld, vare sig det är nazism, facism och rasism, eller anti allt detta.
Alternativt är man taliban/fundamentalist och driver sina religiösa värdering med våld och sprängning av kvinnor och barn.

Numera tillämpas extrema säkerhetsprinciper vad gäller exponering för kemiska ämnen i miljön och läkemedel. Här gäller en omvänd bevisföring och extrema försiktighetsprinciper: Efter åratal av omfattande klinisk prövningar kan effektiva läkemedel dras in pga enstaka dödsfall. Kemiska ämnen föbjuds pga misstänkt miljöpåverkan. Det är endast inom showbizz där allt är tillåtet. Under namn av konstnärlig frihet skall alla former av extremt våld tillåtas på film, allt skall kunna visas. Här finns ingen gräns, ingen spärr, allt är ok. Låt oss knivskära, stycka, hänga upp, tortera och förnedra människor helt utan gränser. Och här tillämpas ingen försiktighetsprincip, istället kräver vi av forskarna att de skall bevisa att vi påverkas. I forskningsvärlden vet vi att det är svårt att bevisa ens om ett läkemedel jämfört med placebo (sockerpiller) har en positiv effekt. Men här skall vi bevisa att exponering för våldsfilmet inte leder till ökat våld. Varför är inte bevisbördan omvänd? Vi vet ju alla att vi påverkas av vad vi ser. Låt Hollywood, som producerar 95%av dessa våldsfilmer bevisa att ingen påverkan sker. Det naturliga är trots allt att misstänka att vi påverkas av vad vi ser. Varför annars all reklam? Låt filmindustring bevisa motsatsen och tills dess tillhandahålla underhållning utan mord, lemlästning, tortyr, maffiavåld och rent underhållningsvåld.

lördag 16 maj 2009

Nollvision mot våld, retour

Nollvision mot våld.

Underhållningsvåldet på film, TV och dataspel behövs inte längre! Det har redan uppnått sitt syfte. Allt det som du förr behövde film för att få uppleva kan du nu beskåda i verkligheten.
Gå ut på stan en kväll och se någon bli misshandlad av ett gäng.Stå en stund och njut av den eleganta sparktekniken, de snygga träffarna mot huvudet på det liggande offret. Njut av detta ädla sportevenemang med regler som ”alla mot en”, ”spark eller hopp” på liggande offer. Förundras över det mod som dessa nutidens gladiatorer uppvisar.
Som kvinna kan du lägga alla otaliga filmer med kvinnovåld och våldtäkter åt sidan och istället roa dig med att passera stadsparken där du kan bli indragen i ett buskage och våldtagen. Är du tonårstjej har du goda chanser till en gruppvåldtäkt med grabbarna i kvarteret.
Lägg alla skräckrullar åt sidan och ta en tur med T-banan och gå gatlopp mellan yx-, kniv- och stålrörs galningarna. Roa dig med att försöka parera hugg och slag från en yxa eller ett stålrör; garanterat spännande och ofta ett helt oväntat gratisnöje. Ställ dig vid busshållplatsen och vänta på entusiast som mejar ner hela busskön. Njut efteråt av en tids gratisvistelse på sjukhus med spräckt skalle.
Låt dig dras med i den nya gängmaffians underbara värld. Du behöver inte längre titta på Sopranos, Gudfadern eller någon av de otaliga andra instruktionsfilmerna om maffian. Njut istället av spelet när ditt företag blir övertaget av MC-maffian, när du tvingas köpa beskydd för din butik. Har du riktig tur kan du bli fint förpackad i plastsäckar eller fast förankrad på botten av Strömmen. Eller varför inte bara beskåda gängkrigen. Se riktiga skurkar skjuta ner varandra på restaurangen där du intar din lunch. Var bara beredd att hoppa snabbt åt sidan!
Här finns något för alla åldrar. Redan som liten kan du bli våldtagen, numera t.o.m. av andra barn. Rånad på mobilen blir du som tonåring, gärna av andra modiga ungdomar. Nerslagen kan du bli i alla åldrar. Som gammal dam kan du uppleva spänningen att gå ut och handla med din rollator och handväskan på axeln. Har du tur kan du träffa på en icke straffmyndig utövare av väskrycknings-sporten. Känn hur axeln rycks ur led, hur lårbenet knakar till och går av när du faller i backen. Se den stolta utövaren av denna sport springa iväg med din väska med 75 kr och se själv fram mot månader på sjukhus…
För Guds skull, missa inte en underhållande skolskjutning när en dataspelare går off-line och mejar ner så många elever och lärare som möjligt på kortast möjliga tid. Tyvärr har vi ännu inte kunnat bjuda på denna form av underhållning i Sverige, men det lär komma.
Om du ändå vill ha all denna gratisunderhållning på lite avstånd kan du alltid välja att inte gå ut mer och istället läsa dagstidningarna. Där kan du få mer än din dagliga dos av underhållningsvåld då det senaste dygnets händelser rekapituleras.
Filmerna behövs inte längre, de har överlevt sig själva. Tack vare deras pedagogiska innehåll har nu generation på generation fostrats upp så att de kan roa oss och bjuda underhållningsvåld gratis!!!
Science fiction-filmen ”A clockwork orange” där underhållningsvåld första gången lanserades har blivit en självuppfyllande profetia. Underhållningsvåldet har sedan dess blivit alltmer grymt och realistiskt, ständigt nya gränser har överträtts i jakten på häftiga effekter som kan roa tonårskillarna. Samtidigt har alla gamla moralismer och sensmoraler försvunnit ur filmens värld – numera är allt tillåtet, rätt eller fel har inget underhållningsvärde. Alla gränser kallas moralpanik.

Gamla hedersbegrepp som ”två mot en är fegt”, ”det är fegt att sparkas”, ”slå aldrig någon som ligger ner” har ersatts med de modernare ”två mot en är kul”, och ”få en kick av att kicka någon som ligger”. Allt är nu bara en fråga om olika grader och nivåer av underhållning. It´s all showbiz! Från att begrepp som solidaritet och rättvisa dominerade hos ungdomen under 60-70-talet, har detta gradvis ersatts med underhållningsvåld och de enda ideologier som kan rättfärdiga detta: fascism, nazism, kommunism och antifascism, antinazism och antikommunism.
Låt oss införa en Nollvision mot våld: inga fler mord, våldtäkter och misshandel. Låt oss precis som i nollvisionen mot trafikdöden göra allt för att nå denna vision av ett samhälle fritt från våld, där människor inte styrs av rädsla för övergrepp och där den ”starkes rätt” slutligen förpassas till historiens kyrkogård.
Det absolut första steget härvidlag är att ta bort den sjukliga kopplingen mellan underhållning och våld. Det var ett brutalt misstag att tro att människor inte skulle påverkas av det allt brutalare våld som visas i media, och detta blir alltmer osmakligt när verkligheten speglar media/filmen och inte tvärtom. Priset för den ”konstnärliga friheten” att visa misshandel och mord ur 101 vinklar har helt enkelt blivit för högt. Även om majoriteten klarar av den schizofrena distinktionen mellan att det som är kul på TV är förbjudet i verkligheten, så räcker det med att en promille inte förstår detta utan går ut och gör filmens verklighet till sin.
Många gör misstaget att tro att det är alkohol som är orsaken till allt våld. Visst alkohol tar bort hämningarna men det är modellinlärningen – att göra vad man sett andra göra – som därefter tar över. Var man full förr slog man någon på käften, man hoppade inte på huvet på folk eller sparkade liggande personer. Förr fanns denna typ av beteende inte ens i fantasin och hur full en person än var begick man inte denna typ av övergrepp. Ta bort hämningar idag med hjälp av alkohol eller andra droger och vad som helst kan hända. Det finns ingen gräns för den feghet och det våld man då kan få bevittna.
Jag förorda moralpanik! Uteslut allt underhållningsvåld från film och TV och andra media. Några raska klipp i filmer och videospel vi skulle kunna avsluta detta gigantiska experiment med vår framtid. Reglerna kan vara enkla: allt våld är att betrakta som förråande och tas bort.
Låt Hollywood syssla med att utveckla allt råare våld om det roar dem att behöva sätta 1 på 100 i livstids fängelse, men låt oss utvecklas vidare mot ett humant samhälle där alla mot en är fegt. Där misshandel är misshandel och inte underhållning. Ser ni inte vad vi bjuder våra ungdomar?

torsdag 30 april 2009

Utanför lagen?

Intressant kväll. En ishockyspelare dömd för misshandel. Självklart kommer han överklaga ända upp till HD... för idrotten ansvarar bara inför Gud. Om man slår varandra på käften eller misshandlar någon i en ishockymatch så är det bara showbizz, inget som samhället bör lägga sig i.
På konstfack samma sak. En elev vandaliserar tunnelbanevagn. En elev spelar galen och engagerar hela Stockholms psykakuten för sina lustiger dans. Allt för konsten, en installation.
I bägge fall anser man sig stå utanför lagen och beklagar sig över att andra gör anmälan...
Vilka står utanför lagen nästa gång?

onsdag 15 april 2009

Vi firar Isabels studentexamen onsdag den 3 juni

Katarina Isabel Stål, i folkmun Issa, når äntligen sina drömmars mål!!! Studentexamen, friheten efter 12 års skolgång.
Efter att ha passerat Alléskolan i Fisksätra, Skuru skola i Skuru och nu sist Nackademin i Nacka är det äntligen dags att graduera.
Få har kämpat så hårt som Isabel och få har orkat hela vägen genom den labyrint som är dagens skola. På vägen har elever fallit ur som käglor i ett bowlingspel, en trilla hit och en trilla dit, och en trilla ner i diket...Ibland har också Issa svajat hårt men hon har alltid landat på fötterna igen.

Nu står ett hårdfört gäng kvar, som har pallat trycket hela vägen, som har kämpat utan att ge upp trots ibland ett övermänskliga antal projektarbeten.

Så på den stora dagen vill vi verkligen fira Isabel och önska henne allt gott inför framtiden.
Hon har så mycket spännande framför sig, så många utmaningar som väntar på att tas. Först vill hon jobba och tjäna pengar, kanske blir det Norge redan i sommar, dit vi fattiga svenska får resa för att bli rika. Att skaffa jobb i Sverige är ju inte precis någon dans på rosor.
Sen vill hon till ett Ashram i Poona, Indien för att lära sig mer om meditation och yoga. Kanske blir det till hösten? Senare vill hon studera på Australiens solkust, där det finns en spännande kurs till att bli tränare.
Och friheten är härlig, att ge sig ut i världen och smaka på alla spännande exotiska frukter. Vi vet att vi kan lita på Issa, som redan lärt sig så mycket om livet, som dunkat i botten men alltid kommit upp till ytan igen.En klok tjej med skinn på näsan så det räcker flera gånger om.

Vi sjunger, "sjung om studentens lyckliga dar, låtom oss fröjdas i ungdomens dagar...".
Och allt detta gör vi onsdag den 3:e juni i nådens år 2009. Havsytan må stiga, arbetslösheten må öka, men denna dag skall vi bara fira Isabel som gjort sina tolv års straffarbete och nu skall få stiga ut i världen på dansskor. Må livet gå dig väl, och må livet få njuta din välgång!!!
Vi som vill fira dig ses på Sköldungavägen 7 kl. 15.00 den 3:e juni 2009.

Vid pennan
din far

torsdag 2 april 2009

Robin Alexander vinner SM i minutfilm 2009

Med "Svensonfällan" vann Robin Alexander SM í minutfilm 2009 vid SFV festivalen 2009.
SFV - Sveriges film- och videoförbund - anordnar årligen en filmfestival med filmvisning och tävling i olika klasser. (www.filmkrets.se)

I minutfilms-klassen gäller det att komprimera ett budskap på en minut.Vinnaren utses via en utslagstävling. I Svensonfällan visas en svensk mans liv, 30 dagar och 30 nätter, på en minut.

Robin Alexander studerar på Filmlinjen, Katrinebergs folkhögskola sedan hösten 2008.
Filmen är producerad i samarbete med Anna Lebar Sanders. I rollen som "en svensk man" ses Tobias Lindberg.

Filmen kommer att läggas ut på kortfilmer.nu.

Robin Alexander har även tillsammans med en grupp på filmlinjen vunnit hem Filmmaran 2009 för bästa manus till Katrinebergs folkhögskola: "What goes around comes around". Motiveringen till första priset var "ett väldisponerat manus med tydlig uppföljning av temat. Samspelet mellan skådespeleri, dialog och manus är väl balanserat".

Nollvision mot våld

Underhållningsvåldet i film och TV behövs inte längre! Det har redan uppnått sitt syfte.
Allt det som du förr behövde film för att få uppleva kan du nu beskåda i verkligheten.

Gå ut på stan en kväll och se någon bli misshandlad av ett gäng.
Stå en stund och njut av den eleganta sparktekniken, de snygga träffarna mot huvudet på det liggande offret. Njut av detta ädla sportevenemang med regler som ”alla mot en”, ”spark eller hopp” på liggande offer. Förundras över det mod som dessa nutidens gladiatorer uppvisar.

Som kvinna kan du lägga alla otaliga filmer med kvinnovåld och våldtäkter åt sidan och istället roa dig med att passera stadsparken där du kan bli indragen i ett buskage och våldtagen. Är du tonårstjej har du goda chanser till en gruppvåldtäkt med grabbarna i kvarteret.

Lägg alla skräckrullar åt sidan och ta en tur med T-banan och gå gatlopp mellan yx-, kniv- och stålrörs galningarna. Roa dig med att försöka parera hugg och slag från en yxa eller ett stålrör; garanterat spännande och ofta ett helt oväntat gratisnöje. Njut efteråt av en tids gratisvistelse på sjukhus med spräckt skalle.

Låt dig dras med i den nya gängmaffians underbara värld. Du behöver inte längre titta på Sopranos, Gudfadern eller någon av de otaliga andra instruktionsfilmerna om maffian.
Njut istället av spelet när ditt företag blir övertaget av MC-maffian, när du tvingas köpa beskydd för din butik. Har du riktig tur kan du bli fint förpackad i plastsäckar eller fast förankrad på botten av Strömmen. Eller varför inte bara beskåda gängkrigen. Se riktiga skurkar skjuta ner varandra på restaurangen där du intar din lunch. Var bara beredd att hoppa snabbt åt sidan!

Här finns något för alla åldrar. Redan som liten kan du bli våldtagen, numera t.o.m. av andra barn. Rånad på mobilen blir du som tonåring, gärna av andra modiga ungdomar. Nerslagen kan du bli i alla åldrar. Som gammal dam kan du uppleva spänningen att gå ut och handla med din rollator och handväskan på axeln. Har du tur kan du träffa på en icke straffmyndig utövare av väskrycknings-sporten. Känn hur axeln rycks ur led, hur lårbenet knakar till och går av när du faller i backen. Se den stolta utövaren av denna sport springa iväg med din väska med 75 kr och se själv fram mot månader på sjukhus…

Om du ändå vill ha all denna gratisunderhållning på lite avstånd kan du alltid välja att inte gå ut mer och istället läsa dagstidningarna. Där kan du få mer än din dagliga dos av underhållningsvåld då det senaste dygnets händelser rekapituleras.
Filmerna behövs inte längre, de har överlevt sig själva. Tack vare deras pedagogiska innehåll har nu generation på generation fostrats upp så att de kan roa oss och bjuda underhållningsvåld gratis!!!

Science fiction-filmen ”A clockwork orange” där underhållningsvåld första gången lanserades
har blivit en självuppfyllande profetia. Underhållningsvåldet har sedan dess blivit alltmer grymt och realistiskt, ständigt nya gränser har överträtts i jakten på häftiga effekter som kan roa tonårskillarna. Samtidigt har alla gamla moralismer och sensmoraler försvunnit ur filmens värld – numera är allt tillåtet, rätt eller fel har inget underhållningsvärde.

Gamla hedersbegrepp som ”två mot en är fegt”, ”det är fegt att sparkas”, ”slå aldrig någon som ligger ner” har ersatts med de modernare ”två mot en är kul”, och ”få en kick av att kicka någon som ligger”. Allt är nu bara en fråga om olika grader och nivåer av underhållning. It´s all showbiz! Från att begrepp som solidaritet och rättvisa dominerade hos ungdomen under 60-70-talet, har detta gradvis ersatts med underhållningsvåld och de enda ideologier som kan rättfärdiga detta: fascism, nazism och andra rasistiska ideologier.

Låt oss införa en Nollvision mot våld: inga fler mord, våldtäkter och misshandel. Låt oss precis som i nollvisionen mot trafikdöden göra allt för att nå denna vision av ett samhälle fritt från våld, där människor inte styrs av rädsla för övergrepp och där den ”starkes rätt” slutligen förpassas till historiens kyrkogård.

Det absolut första steget härvidlag är att ta bort den sjukliga kopplingen mellan underhållning och våld. Det var ett brutalt misstag att tro att människor inte skulle påverkas av det allt brutalare våld som visas i media, och detta blir alltmer osmakligt när verkligheten speglar media/filmen och inte tvärtom. Priset för den ”konstnärliga friheten” att visa misshandel och mord ur 101 vinklar har helt enkelt blivit för högt. Även om majoriteten klarar av den schizofrena distinktionen mellan att det som är kul på TV är förbjudet i verkligheten, så räcker det med att en promille inte förstår detta utan går ut och gör filmens verklighet till sin.

Uteslut allt underhållningsvåld från film och TV och andra media. Några raska klipp i filmer och vi skulle kunna avsluta detta gigantiska experiment med vår framtid. Reglerna kan vara enkla: allt våld är att betrakta som förråande och klipps bort.

onsdag 1 april 2009

Projektarbeten till döds i dagens skola

Som förälder är det lätt att beklaga sig över dagens skola… Men var det alltid så mycket bättre förr? Döm själva.
Fram till 90-talet med den stora krisen och kommunaliseringen av skolan såg det ut så här:
I alla ämnen fick eleverna läroböcker. Dessa böcker följde man i princip kapitel för kapitel. Vecka för vecka hade man läxor, ”sid 37 till 46”, eller ”kapitel 7”. När man läste sina läxor fick man stryka under/över det som var viktigt (det kallades studieteknik), göra anteckningar i läroboken, ibland jobba i en övningsbok.
Om man behövde hjälp gick man till sina föräldrar, ”kan du förhöra mig på sid 37 till 46”, eller så jobbade man ihop med en kamrat. Betyg fick man från 1:a klass så man visste på vilken nivå man låg i varje ämne och kunde lägga manken till och jobba mer om man ville höja sitt betyg.
Någon gång i slutet på 1900-talet slängdes allt detta i malpåse och med kommunaliseringen av skolan och de stora besparingarna i början av 1990-talet fick vi den skola vi ser idag. Huvudargumenten mot den gamla skolan var att det var en ”pluggskola” med ”korvstoppning” och en del elever som fick dåliga betyg kunde tänkas bli ledsna för det.
Mitt perspektiv på dagens skola har jag efter att sett tre egna barn snirkla sig genom den från 90-talet och fram till nu.
I dagens skola följs inga läroböcker utan det mesta av undervisningen sker via stenciler (A4-kopior), pm med arbetsuppgifter, ibland kopior från avsnitt i läroböcker. Ibland kan läroböcker lånas ut men då får eleverna inte idka studieteknik i dessa och ofta får böckerna inte tas hem…
Betyg sätts inte förrän i 8:e klass och då får man en extrem ketchup-effekt. Plötsligt betygsätts allt, eleven kan inte ta ett steg utan att få ett omdöme på sig. Alla uppgifter, projekt och hemarbeten är betygsgrundande och som förälder kan man egentligen inte hjälpa till. För barnen blir detta en extremt stressande upplevelse när allt plötsligt blir allvar och kraven dessutom höjs betydligt. För att hålla reda på alla dessa projekt, gruppuppgifter, skrivarbeten och läxförhör som pågår hela tiden krävs egentligen en trafikledare från SJ.
Min yngsta dotter som går i 8:an har 11 ämnen som körs samtidigt. I de flesta ämnen har man projektarbeten, en par långsiktiga över hela terminen, andra kortare under en undervisningsperiod. Min äldsta dotter i åk 3 i gymnasiet har en liknande situation med 10 pågående ämnen och projekt ända upp i nackhåren. Vem kan hantera allt detta? Som förälder är du pantad och såld. Du har egentligen inte rätt att hjälpa dina barn – allt är ju betygsgrundande. Och om du ville hjälpa dem, vad kan du göra? Som vuxen är du van vid 2 samtidiga projekt på ditt arbete, och de ger dig gråa hår.
När du en gång läste på universitetet hade du max 2 ämnen samtidigt och du kunder koncentrera dig på dessa uppgifter. I den gamla skolan följde du läroböcker och lärde dig att läsa in en text: s. 43-49. Okej det var kanske korvstoppning, mekanisk inlärning, kalla det vad du vill, men det var överkomligt. Det gick att klara av. Och du lärde dig faktiskt något.
Jag gråter blod när jag ser dagens skola. Så fattig som det gamla kommunala fattighuset utan läroböcker. Så lätt under åratal utan krav: 1:an till 7:an är rena dagis för jättebäbisar. Sen plötsligt 10 dubbla krav med projekt i alla ämnen och betyg på varje vickning på rumpan. Inte konstigt att ungarna hoppar av som löss på en galopperande häst. Detta pedagogiska experiment med våra ungdomar måste få ett slut.
Med betyg redan från 1:a klass kan skolan tas på lagom allvar redan från 1:a klass och inte komma som en chock i 8:an.
Med fria läroböcker kan alla lära sig med riktig studieteknik och alla föräldrar har en möjlighet att följa och hjälpa sina barn.
Med mer av” korvstoppning” och mindre av projekt, kan eleverna slippa denna extrema projektstress som vi ser idag. Det är inte rimligt att ha projekt i 12 ämnen samtidigt, inte ens Barack Obama skulle klara detta.

måndag 30 mars 2009

24-timmars blodtrycksmätning

Lathund 24-timmars blodtrycksmätning
Indikationer och tolkning


Indikationer
De förslag som ges på indikationer nedan är baserade på en situation där man inte har fri tillgång till 24-timmars-blodtryck. Vid god tillgång kan indikationen vidgas till att i princip alla hypertoni-utredningar bör innehålla en 24-timmars mätning. En av de viktigaste anledningarna till detta är att vi effektivt kan sortera bort ”vit-rockshypertoniker” och därmed inte initiera behandlingar i onödan.
Studier har klart visat att 24-timmars blodtrycksmätning har en bättre koppling till prognosen för hjärt-kärlsjukdomar jämfört med mottagnings-blodtryck och detta beror sannolikt bl.a. på att ett antal individer med vit-rockshypertoni och därmed god prognos kan sållas bort.
De indikationer som anges i litteraturen för 24-timmars blodtrycksmätning är följande:

Patienter i boarder-line zonen
Skall patienter med diastoliskt tryck mellan 90 och 100 och systoliskt tryck mellan 140 och 160 behandlas? ”

Patienter där man misstänker icke optimal behandling,
exempelvis där patienten vid kontroller på mottagningen har gränsblodtryck, och man är osäker på om ytterligare blodtryckssänkande behandling krävs.

Patienter där man misstänker ”vitrockshypertoni”. Detta fenomen är vanligast hos äldre patienter som stundtals kan ha mycket höga systoliska mottagnings-tryck. Om patienten har höga mottagningstryck men normal 24-timmars mätning talar detta för vitrockshypertoni och patienten behöver då inte behandlas.

Identifiera patienter med höga blodtryck nattetid. Detta är en prognostisk ogynnsam faktor för hjärt-kärlsjukdomar. Risken ökar flerfaldigt för dessa s.k. ”non-dippers” där blodtrycket inte sjunker minst 10 % nattetid, se vidare under tolkning i avsnitt 2.

Förbättra compliance hos svår-behandlade patienter.

Om man kan se att en given terapi sänker blodtrycket över dygnet kan det öka patientens motivation att ta sina mediciner.

Vid blodtrycksrelaterade specifika symtom. När det finns anledning att misstänka att hyper- eller hypotoni är en bidragande faktor,
exempelvis vid yrsel eller huvudvärk.

Refraktär hypertoni. I fall där patienten tycks svara dåligt eller inte alls på given behandling.Efter kontroll av compliance kan då 24-timmars mätning vara av värde.
Vid stora variationer i resultatet av mottagningsblodtryck.
I dessa fall av förvirrande resultat för både doktor och patient kan en 24-timmars mätning räta ut frågetecken.


Tolkning
Patienten bör bokas in för återbesök i direkt anslutning till att 24-timmars-mätaren återlämnas. Dessa besök är ofta enkla då en 24-timmars blodtrycksmätning ger ett ”facit” som gör det lätt att veta hur man skall gå vidare. Insättning av behandling eller inte? Komplettering av nuvarande behandling eller ej? Dygnsgenomsnittet bör föras in i lab.listan med förkortningen 24-t-bt efter det systoliska trycket. På så vis kan både tidigare och följande mottagningstryck enkelt relateras till denna mätning.
Resultatet tolkas huvudsakligen efter dygnsgenomsnitt i förhållande till referensvärde med bedömning av dygnsvariation. En normal mätning skulle därför kunna sammanfattas med ”Dygnsgenomsnitt 128/80, normal dygnsvariation. Pat lider ej av hypertoni.”
Referensvärden för 24 timmars blodtryck – nivåer som talar för god prognos.
Dygnsgenomsnitt <130/80 Daggenomsnitt < 135/85 Nattgenomsnitt < 120/70

Tolkningsprocessen
1. Ange dygnsgenomsnitt och ev. dag- och nattgenomsnitt och relatera detta till referensvärdena ovan.
2. Finns normal dygnsvariation med > 10 % skillnad mellan dag- och nattgenomsnitt.
3. Är mätningar gjorda med teknisk godtagbar kvalitet, d.v.s. inte för stort bortfall av mätningar alt mystiska höga eller låga värden som kan vara artefakter och påverka resultatet negativt.
4. Kan speciella avvikelser relateras till patientens anteckningar, ”arbetade i trädgården mellan 11 och 14”, eller ”låg på soffan och vilade mellan 16 och 17”. Hur inverkar det på slutresultatet?
5. Finner du att patienten har en normal 24-timmars mätning men har haft för höga mottagningstryck talar detta för vitrockshypertoni vilket bör anges i journalen och patienten bör inte sättas in på behandling alt behöver inte den aktuella behandlingen intensifieras. Vitrockseffekten kan beräknas. Exempel: om patienten vid tre olika mätningar på mottagningen har 160/95 i genomsnitt och genomsnittet dagtid på 24-timmars mätning är 130/85 så betyder det att vitrockseffekten är 30 mm-hg systoliskt och 10 mm-hg diastoliskt. Vitrockseffekten kan också ses om 1:a blodtrycket vid 24-timmars mätning relateras till medelvärdet dagtid.
6. Slutligen, om du finner att den normala dygnsvariationen saknas eller är mindre än 10 %
talar det för dålig prognos och bör utredas vidare.
Tänkbara orsaker till upphävd dygnsvariation är:
Sömnapné-syndrom – med dålig sömnkvalitet och syrebrist nattetid, trötthet dagtid.
Njursjukdom – vätskeretention nattetid kan höja blodtrycket.
Ortostatism - med låga blodtryck dagtid ger relativt sett högre blodtryck nattetid.
Sekundär hypertoni - är egentligen inte så ofta förekommande men är en tänkbar orsak.
Prostatism – en patient som går upp gång på gång nattetid får högre nattblodtryck.
Depression – vid depression av oklar anledning ofta högre blodtryck nattetid.
Läkemedel som sänker blodtrycket dagtid men där effekten avtar under natten.
Allmän sjukdom som hjärtsvikt och stroke kan minska den normala stegringen av blodtrycket dagtid.
Dålig sömnkvalitet med vakenhet och oro och sekundär blodtrycksstegring som följd.

Svante Stål 090330
Referenser:
”24-timmars blodtrycksmätning, fördelar och praktiska råd” Båvenholm, Östergren
”24-timmars blodtrycksmätning”, Nyström, Himmelmann

lördag 28 mars 2009

Våldet i dagens samhälle speglar mediavåldet

Det finns ett antal invändningar som återkommer om man hävdar medias påverkan på våldskulturen i det moderna samhället. En av dessa är att våldet inte skulle ha ökat.
"Men våldet har inte ökat...det sker lika många mord idag som tidigare...".
Det må vara sant att antalet mord inte ökat dramatiskt i modern tid men det icke-dödliga våldet har helt klart ökat. Antalet misshandelsfall och våldtäkter har definitivt visat en ökande trend år från år sedan -70-talet när det massmediala underhållningsvåldet exploderade.
Och det är fr.a. våldets karaktär som ändrats med en ökad brutalisering och en allt mer häpnadsväckande feghet.
Sparkar mot ansikte och huvud. Hopp på liggande personer. Gruppvåld där flera personer misshandlar ensamma, försvarslösa personer. Slutligen ser vi det rena underhållningsvåldet där man misshandlar människor på kul. Någonting har uppenbarligen gått mycket snett i det moderna samhället, och det stavas mediavåld.
Det finns ett antal milstolpar i filmhistorien där nya former av våld, brutalitet och kriminalitet har presenterats för att sedan åtföljas av en våldsspiral i samhället där samma element återkommer. Det mest skrämmande exemplet är väl Stanley Kubricks "A clockwork orange" som 1974 lanserade underhållningsvåldet i form av att i grupp slå ner och misshandla oskyldiga människor. Något som därefter blivit ett älskat tidsfördriv bland unga. Verkligheten speglar media och inte tvärtom.

Fram till 70-talet fanns en hederskodex för våld som nu tycks ha gått helt förlorad.
I denna hederskodex ingick fr.a. två mycket viktiga regler.
Den första regeln kan enkelt sammanfattas med "två mot en är fegt". Precis så sa man till varandra förr om fler personer försökte blanda sig i en kamp mellan två.
Om det kom till handgemäng mellan två personer, slagsmål med knytnävar eller brottning, så var alla måna om att det skulle vara en rättvis fajt. Om fler personer var närvarande fick de vara åskådare. Om någon ingrep på den enas sida så uppfattades det omedelbart som fegt och orättmätigt.
Den andra delen av hederskodex förskrev att kampen var över när den ena parten gav upp, eller när den ena parten uppenbarligen stod som segrare med det vapen som valts. Hade den ena brottat ner den andra så var det över. Hade ena parten slagit den andra på käften med knytnäven var kampen avgjord. Detta hedersbegrepp har funnits i alla tider och ses även i djurvärlden där ofta rituella kamper avgör rangordningen.

Idag tycks dessa hederskodex vara förlegade. Det är ingen som talar om att två mot en är fegt, tvärtom verkar det vara legio att flera personer eller gäng ger sig på ensamma människor. Denna grundläggande känsla om vad feghet är verkar försvunnen, istället är det "häftigt och ball" att som grupp kasta sig över förvarslösa personer.
Vidare respekterar man inte gränserna. Man slutar inte slå, sparka och hoppa när den angripna försöker ge sig eller är sparkad medvetslös.

Denna totala moralupplösning speglar precis det massmediala våldet som alla uppvuxna från 70-talet och framåt blivit exponerade för. Alla tusentals timmar med våld som visas visar just det perverterade våldet, det gränslösa våldet, våldet utan regler och moral.

söndag 22 mars 2009

Dataspelare går off-line och gör upp med sina skolor

I Dagens Nyheter fredag deb 20 mars fanns en insändare "Förjud spel där man agerar våldsverkare". Den är värd att citera i sin helhet.
"Alla vet att man kan träna sig inför svåra prestationer inom exempelvis idrott med att leva sig in i och upprepade gånger reptera situationen i fråga i fantasin. Mental träning kallas det, och effekten är knappast ifrågasatt.
Självklart har det samma effekt att träna sig själv att vara en ondskefull våldsverkare i ett dataspel. Man övar sig helt enkelt, vare sig man i sin tonåriga megalomani begriper det eller inte.
Staten bör därför snarast förbjuda dataspel där man lever sig in i våldsverkarens roll."

Enkelt, knivskarpt och logiskt. Vi ser nu gång på gång skolskjutningar där pojkar, uppväxta i spelvärlden, gör precis vad man gör i dessa spel. Uppsökter en fiendemiljlö, skjuter urskillningslöst ihjäl så många som möjligt, dödar 10 -20 elever och lärare innan man tar sitt eget liv. Man går så att säga off-line och gör det man gjort on-line i åratal. År av mental träning och visualiseringar on-line möter elever och lärare off-line.
Det vanliga argumentet för extremt våld i spel och filmer är att "de flesta förstår skillnaden mellan fantasi och verklighet, det är bara enstaka personer som inte kan hålla isär detta".
Tyvärr räcker det med att enstaka människor tar ett automatvapen och skjuter ner alla dom hinner och kommer åt på en skola. Det räcker men enstaka sådana personer för att förstöra livet för ganska många andra....
Vi ser det här inom alla områden. Efter 20 år av gangsterfilmer; från Gudfadern och andra klassika gansterfilmer, via närmare 10 säsonger av Sopranos, har vi nu lycktats utbilda en generation av gansters även i Sverige. Det är "Original gansters", "Fucked for life" och långa rader av välutbildade gangster som har lärt sig allt om hur man hotar folk, skrämmer folk, hugger tår och fingrar av dom...Och dom har också lärt sig från alla dessa filmer som excelerar i att inte ge några moraliska pekpinnar, att det är bara ett jobb, som vilket som helst att vara gangster. Det handlar om yrkesval, inget annat. All moral, etik etc är borttagen från dess filmer som helt enkelt vägleder ungdomarna i deras yrkesval.
Det är konstigt. Företag är beredda att betala miljontals kronor för reklamsnuttar i TV. Man tror sig uppenbarligen kunna påverka tittarna. Men om TV visar tusentals mord, misshandelsscener, utbildningsprogram i Maffiaverksamhet, då reduceras plötsligt påverkan till att bli försumbar... "Bara enstaka..." etc.
Min fråga är. Varför ökar maffiaverksamheten i ett land som Sverige? Varför blir misshandelsfallen allt grövre än tidigare? Varför går misshandel och mord ner i ådlrarna? Varför sparkar och hoppar man i dag på offer?
Jag vet, vi få då veta att vi lever i en "våldskultur" och då stannar man oftast vid detta begrepp utan att gå in på vad det innehåller. Men våldskulturen är ju just alla våldsfilmer på TV, video och spel med allt brutalare skildrat våld.
Det är där vi har våldskulturen.
Vi betalar ett högt pris för att accepetera denna "konstnärliga frihet" att hela tiden eskalera våldsskildringar i media.