fredag 5 juni 2009

Isabels stundetexamen

Dagen kantades av små missöden, men vilket kalas det blev till slut!
Här har ni hela historien om hur det gick till.
Kl 8.00 bar det i väg till skolan för Isabel. Champagne-frukost gudbevars, här skulle grundas tidigt. Någon langare hade köpt Isabel en flaska champagne med svart fodral och dragkedja(kan det ha varit far...?). Lunch med lärarna skulle också avätas.
Först var de det där med att hinna i tid till utspringet. Mardrömmen är väl att komma ut inför alla hurrande människor och så finns ingen där att ta emot en. Det är som en trygghetsövning där man låter sig falla bakåt men istället för att bli emottagen faller man rakt i golvet...
Tror ni familjen Stål var där i tid? Nej knappast, dessa akademiker förväntade sig att den akademiska kvarten även skulle gälla studentexamen. Detta var inte fallet.
Gud ske lov, det är värt att bokstavera, hann Isabel knappt märka familjens frånvaro, innan alla plötsligt var där. Det kramades, fotograferades, behängdes med blommor och lyckan stod högt i tak. Äntligen, äntligen och äntligen var denna mörka tunnel kallad gymnasiet passerad.
Nu väntade snart livet, men först skulle det festas. Det bar iväg på flakbil runt stan. Ett flak fullt av skrikande, skrålande studenter som på några timmar skrek ur sig 12 års lidande i skolbänken. Vilken katarsis! Förutom den lilla väskincidenten förlöpte allt enligt planerna. **
Efter flakresan var det uppvaktning på terassen hemma i Skuru. Här stod släkt och vänner uppställda på eftermiddagen och en ganska blarig student med solkig studentmössa tog emot allas hyllningar efter att ha sovit ruset av sig ett par timmar. Men vem kan klandra en nybakad student för det? Och förstås, hon måste förbereda sig för kvällens studentdisko, en sista körare med klassen.
Efter kalas på verandan skjutsades studenten till diskot. Kom hon hem på natten eller nästa morgon? Det förtäljer inte historien. Lite hemligheter måste en student få ha.
Låt nu vår student vila och vara i fred. Snart börjar det verkliga livet... men låt det dröja ännu en stund.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar