onsdag 20 maj 2009

Ökar våldet?

En vanlig invändning mot de resonemang som förts på denna blogg är att våldet de facto inte skulle ha ökat. Man hänvisar då bl.a. till en rapport från BRÅ (se bra.se).
Även många kriminologer hävdar med jämna mellanrum att allt det vi vanliga människor uppfattar av verkligheten är en illusion... Själv ler jag numera bara när en kriminolog uttalar sig; de är den mest förutsägbara yrkesgrupp i Sverige; hävdar alltid att brottsligheten inte har ökat. Måhända är det svårt att fånga verkligheten i siffror, alt är man helt ideolgiskt köpt, det är svårt att veta.

Våldet har inte ökat?...
Även om totala antalet mord och misshandelsfall kanske inte ökat så finns det mycket som talar för att vissa typer av våld har ökat: gatuvåld (se exempelvis artikelserie från Sös-akuten i DN under -08), gängvåld - flera mot en, underhållningsvåld - våld för våldets eget skull, våldtäkter, och slutligen maffiaverksamhet som fullständigt exploderat i Sverige under senare år med alltfler kriminella organisationer som på ett systematiskt sätt pumpar folk och företag på pengar, och även angriper själva rättssystemet i Sverige. Sammanfattningsvis har allt fegt våld och organiserad brottslighet ökat.
Alla dessa typer av våld är kraftigt överexponerade inom underhållningsbranschen. Hur många amerikanska filmer och kriminalserier handlar inte om just gatuvåld, gängvåld och maffiaverksamhet. Utbildningskanalen på SVT lär vara gröna av avund över all exponering dessa undervisningsfilmer får.
Slutligen har typen av våld förändrats helt från före 70-talet. Då var alla mot en fegt, man sparkade inte på liggande, ingen skulle ens drömma om att hoppa på huvudet på en liggande person. Underhållningsvåld fanns inte som begrepp före filmen "A clockwork orange" från 1971, kanske en milstolpe i mänsklighetens utveckling (eller avveckling)
En andra invändning som återkommer är följande:
2. Finns det verkligen bevis för att mediavåld ökar reelt våld?
Jag bara undrar. Finns det bevis för att människor påverkas av reklam? Finns det bevis för att människor lär sig genom imitation, s.k. modellinlärning? Finns det filmer som visas i undervisningssyfte?
Finns det en undervisningskanal på SVT?
Jag tror svaren på dessa frågor är ganska uppenbara. Ja, människor påverkas av reklam, ja imitation är ett grundläggande inlärningssätt, ja det finns filmer och kanaler som produceras för inlärning.
Varför skulle då just det underhållningsvåld som visas inte påverka åskådaren på något sätt?
Bevisbördan ligger hos de som producerar denna sm-rja. Det är uppenbart att alla människor blir påverkade av media, om man hävdar motsatsen; upp till bevis.
Slutligen om ingen påverkas av detta som visas, varför inte tillåta barnmisshandel, barnvåldtäkter, barnpornografi och liknande. Vad är problemet om man inte tror att någon påverkas?

I inlärningspsykologin anses imitation och modellinlärning vara ett mycket grundläggande inlärningssätt. Det är som man brukar säga; barnen tar efter vad föräldrarna gör, inte vad de säger att man skall göra.
Och ja; ungdomar, fr.a. killar, konsumerar mycket underhållningsvåld mellan 15 -25 års ålder och det är där vi faktiskt ser det brutalaste våldet. Det är också där vi ser flest nazister, facister och militanta antifacister och antirasister. Alla med en stor förkärlek för våld. De är uppvuxna med våld som daglig underhållning och söker sig helt naturligt till ideologier där våld är OK. Ett typfall av s.k. kognitiv dissonans. Man söker sig till ett tänkande som gör denna förkärlek för underhållningsvåld till legitim. Heureka man blir facist, nazist, rasist, eller antifacist, antinazist eller antirasist och i den moderna versionen av alla dessa ideologier är våld rätt. Begrepp som solidaritet, "peace, love and understanding" som var ungdomens ideologi på 60 - 70-talen har försvunnit ut med badvattnet. Att vara radikal idag innebär att driva sina ideal med våld, vare sig det är nazism, facism och rasism, eller anti allt detta.
Alternativt är man taliban/fundamentalist och driver sina religiösa värdering med våld och sprängning av kvinnor och barn.

Numera tillämpas extrema säkerhetsprinciper vad gäller exponering för kemiska ämnen i miljön och läkemedel. Här gäller en omvänd bevisföring och extrema försiktighetsprinciper: Efter åratal av omfattande klinisk prövningar kan effektiva läkemedel dras in pga enstaka dödsfall. Kemiska ämnen föbjuds pga misstänkt miljöpåverkan. Det är endast inom showbizz där allt är tillåtet. Under namn av konstnärlig frihet skall alla former av extremt våld tillåtas på film, allt skall kunna visas. Här finns ingen gräns, ingen spärr, allt är ok. Låt oss knivskära, stycka, hänga upp, tortera och förnedra människor helt utan gränser. Och här tillämpas ingen försiktighetsprincip, istället kräver vi av forskarna att de skall bevisa att vi påverkas. I forskningsvärlden vet vi att det är svårt att bevisa ens om ett läkemedel jämfört med placebo (sockerpiller) har en positiv effekt. Men här skall vi bevisa att exponering för våldsfilmet inte leder till ökat våld. Varför är inte bevisbördan omvänd? Vi vet ju alla att vi påverkas av vad vi ser. Låt Hollywood, som producerar 95%av dessa våldsfilmer bevisa att ingen påverkan sker. Det naturliga är trots allt att misstänka att vi påverkas av vad vi ser. Varför annars all reklam? Låt filmindustring bevisa motsatsen och tills dess tillhandahålla underhållning utan mord, lemlästning, tortyr, maffiavåld och rent underhållningsvåld.

1 kommentar:

  1. Intressant läsning! Men det är svårt att hålla med om våldets orsaker. Egentligen handlar det om våldets natur: är den medfödd eller är vi människor oskrivna blad som lär oss att vara våldsamma? Det senare var länge allmängods, men numera verkar det inte vara så (se Pinker 2006 krossa denna myt om "den ädle vilden" i boken "Ett oskrivet blad").

    Människan är en biologisk varelse, och således kapabel till våldsamma handlingar. De enda gångerna våldet i samhällen ökar - det är när åldersgruppen 15-29 är särskilt stor och/eller när rättsapparaten fallerar. Därför var brottsligheten enorm i USA under 60-talet (trots peace, love & understanding!).

    Dataspelens intåg har faktiskt gått hand i hand med en minskad brottslighet. Äldre människor som har varit med på dansbanorna känner nog inte igen det här med "två mot en är fegt", dessvärre en folkhemsnostalgisk efterhandskonstruktion. Det som har blivit värre är nog endast de tillhyggen som används.

    Knytnäven har ersatts med kniven. Min farmor bor på landsbygden, och inne i skogen i södra Hallands mörka skogar, finns en minnessten. Den är rest efter att fyra killar gett sig på en femte kille efter en danskväll och ett bråk om en dam. Med bara händer och sparkar misshandlades denne unge man ihjäl för lite drygt hundra år sedan. Föräldrarna till den döde ynglingen lät resa en sten för att minnas, för ingen annan ville bli påminda om det som hänt. Ingen anmälde sådant här förr. Det skulle inte pratas om det. Precis som att ungdomar inte skulle prata med någon vuxen om de mådde dåligt.

    Underhållningsvåld har det alltid funnits gott om: se bara Pamplona eller varför just inte de gamla fina logdanserna (som Leif "Loket" Olsson säger sig sakna i dagens Sverige) där MÅLET var att slåss, efter att en viss mängd brännvin intagits. Hans Villius intervjuar en 100-åring som minns i en serie från SVT: "Först en flaska brännvin och sedan ska skjortorna bli röda i diket bakom dansbanan!"

    Att brottsligheten har organiserat sig och blivit grövre till sin art har minst av allt med dataspelen att göra, utan handlar snarare om en allt snedare ekonomisk fördelning och den ökande känslan av utanförskap i det moderna samhället. I kombination med alkohol, så klart. Men den vill inte vuxenvärlden förbjuda, för då blir det ingen "fredagsmys" eller nubbe på midsommar.

    Så dataspelen är ett enkelt mål att skjuta in sig på, för dem kan moralens väktare klara sig bra utan. Vilka är det som skjuter efter att ha spelat dataspel? Det är inte dataspelande grabbar i första hand. Det är killar som mår jävligt av andra orsaker. Dessutom fanns inga dataspel av den här typen på Flinks tid. Och inte heller på Al Capones tid. Vem vet - som Michael Moore sade - kanske beror det på bowlingens skadliga effekter? Columbine-killarna hade ju, förutom att ha spelat dataspel, också bowlat?

    Tänk om dataspelen tvärtom visar att vi är normala? Att tanken på våld är så kittlande att den endast bör upplevas som en lek i ett spel? Vem har inte önskat livet ur sin granne/arbetskamrat/den ätande människan på tunnelbanesitsen bredvid, någon gång? Men går vi från tanke till handling? Nej, och detta är datspelen ett uttryck för. Reklamen brukar användas som argument i motsats till detta, men reklam visar bara att vi människor är sociala varelser. Reklam talar till våra goda sidor: vi vill se bättre ut, få fler vänner därigenom osv. Våldet tillhör något destruktivt som knappast stärker vår position i samhället. Och om vi uppträder våldsamt så stöts vi bort av den gemenskap vi så gärna vill vara en del av. Mvh// Mentorn.

    SvaraRadera